Adel, den högsta klassen ett samhälle skild från övriga klasser genom vissa privilegier av politisk, ekonomisk eller social karaktär.
I Grekland och Romarriket fanns det patricier.
Under kejsartiden kom en ämbetsmannadel. Denna sammansmälte med den germanska börds- och krigararistokratin.
Härtill kom som en tredje del den frankiske kungens ämbetsmän , bland vilka grevarna var viktigast.
År 614 fastställdes att dessa skulle utses inom den lokala godsaristokratin.
Stormännens jordinnehav fick allt större omfattning. De hade mindre väpnade följen med vilka den kunde mäta sig med centralmakten. Denna gav dem immunitet det vill säga överlät de sina befogenheter till underlydande.
Under karolingerna växte descentraliseringen.
. Feodalväsendet satte sin prägel på samhället där den ledande klassen blev en feodaladel.
Under kungen lydde kronvasallerna som i sin tur hade undervasaller.
Under 11 och 1200-talet hejdades utveckling där kungarna drog in feodala län.
Kungens rådgivare och de högsta vasallerna började träffas vilket senare utvecklades till en form av representation.
Senare utvecklades feodaladeln till ett organ för landets styrelse och därefter till en krigarklass.
I Spanien fick högadeln en stark politisk maktställning och hade dominerade parlamentet på 1500-talet ,men förvandlades sedan till en ren hovadel.
Lågadeln är talrik och har därför inte fått något stort inflytande.
Innehavare av spanska adelstitlar har under sin livstid rätt att avstå några av sina titlar till sina barn som då får titeln automatiskt som om personen hade dött.
I Frankrike utvecklades adeln till en hovadel , där de högsta ämbetena gavs till en ämbetsmannaadel.
1789 avskaffades adelskapet, men återinfördes 1804. Från 1814 fick adeln ärftlig plats i pärernas kammare, parlamentets överhus och de fick tillbaka vissa av sina privilegier.
1848 avskaffades detta liksom adelns privilegier.
I England finns det en godsägaradel. Fram till 1963 hade de skotska pärerna bara rätt att välja 16 ledamöter på fem år till överhuset. Irländska pärer valde 28 ledamöter på livstid fram till 1922.1958 infördes pärer på livstid. 1963 fick pärer rätt att avsäga sig sitt adelskapet.
Adelskapet avskaffades i Polen 1918.
I Ryssland utgjorde bojarerna högadeln , men Peter den store gjorde om detta till en ren ämbetsmannaadel. Adelskapet avskaffades 1917.
I Norge fanns det en högsta klass, lendermännen som 1277-1308 titulerades baroner.
Norska adeln som har haft mycket litet inflyttade minskade efter 1300-talet.
I Norge avskaffades adelskapet 1821.
Finland utgjorde adeln ett särskilt stånd på lantdagen fram till 1906, sedan 1919 har de inga privilegier.
I Danmark fick adeln liksom i Sverige skattefrihet mot full krigstjänst med Danahof och riksråd som organ som från 1200-talet begränsade kungamakten.
Adelsväldet hade sin höjdpunkt på 1500-talet, gick tillbaka efter 1600-talet.
På 1670-talet skapades en ny dansk högadel av länsbaroner och länsgrevar med färre privilegier än vad den gamla adeln hade haft.
1849 avskaffades adelns privilegier i Danmark.