11 kap. Rättskipning och förvaltning
1 § Högsta domstolen är högsta allmänna domstol och
Regeringsrätten högsta förvaltningsdomstol. Rätten att få mål
prövat av Högsta domstolen eller Regeringsrätten kan begränsas
genom lag. I Högsta domstolen och Regeringsrätten får endast
den tjänstgöra såsom ledamot som är eller har varit ordinarie
domare i domstolen.
Annan domstol än Högsta domstolen eller Regeringsrätten
inrättas med stöd av lag. Om förbud mot inrättande av domstol i
vissa fall föreskrives i 2 kap. 11 § första stycket.
Vid domstol som avses i andra stycket skall finnas ordinarie
domare. I fråga om domstol som har inrättats för handläggning
av en viss bestämd grupp eller vissa bestämda grupper av mål
får dock i lag göras undantag härifrån. Lag (1991:1502).
2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur
domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i
övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.
3 § Rättstvist mellan enskilda får icke utan stöd av lag
avgöras av annan myndighet än domstol. Om domstols prövning av
frihetsberövande föreskrives i 2 kap. 9 §. Lag (1976:871).
4 § Om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av
deras organisation och om rättegången föreskrives i lag.
5 § Den som har utnämnts till ordinarie domare får skiljas från
tjänsten endast
1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande
av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att
inneha tjänsten,
2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars
enligt lag är skyldig att avgå med pension.
Har ordinarie domare skilts från tjänsten genom beslut av annan
myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning
av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom ordinarie domare
har avstängts från utövning av sin tjänst eller ålagts att
undergå läkarundersökning.
Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har
utnämnts till ordinarie domare förflyttas till annan jämställd
domartjänst.
6 § Under regeringen lyder Justitiekanslern, Riksåklagaren, de
centrala ämbetsverken och länsstyrelserna. Annan statlig
förvaltningsmyndighet lyder under regeringen, om myndigheten ej
enligt denna regeringsform eller annan lag är myndighet under
riksdagen.
Förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun.
Förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening,
samfällighet, stiftelse, registrerat trossamfund eller någon av
dess organisatoriska delar eller till enskild individ.
Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall det ske med stöd
av lag. Lag (1998:1700).
7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns
beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall
i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot
enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.
8 § Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift får ej fullgöras
av riksdagen i vidare mån än som följer av grundlag eller
riksdagsordningen.
9 § Tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet som
lyder under regeringen tillsättes av regeringen eller av
myndighet som regeringen bestämmer.
Vid tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast
vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva
domartjänst, ämbete som lyder omedelbart under regeringen,
tjänst eller uppdrag såsom chef för myndighet som lyder
omedelbart under riksdagen eller regeringen eller såsom ledamot
av sådan myndighet eller dess styrelse, tjänst i
regeringskansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom
svenskt sändebud. Även i annat fall får endast den som är
svensk medborgare inneha tjänst eller uppdrag, om tjänsten
eller uppdraget tillsättes genom val av riksdagen. I övrigt får
krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha eller
utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun uppställas
endast i lag eller enligt förutsättningar som angives i lag.
10 § Grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens
rättsställning i andra hänseenden än som beröres i denna
regeringsform meddelas i lag.
11 § Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten
tid beviljas av Regeringsrätten eller, i den mån det
föreskrives i lag, av en lägre förvaltningsdomstol, när fråga
är om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet är högsta instans. I annat fall beviljas
resning och återställande av försutten tid av Högsta domstolen
eller, i den mån det föreskrives i lag, av annan domstol som
icke är förvaltningsdomstol.
Närmare bestämmelser om resning och återställande av försutten
tid kan meddelas i lag. Lag (1994:1480).
12 § Regeringen får medgiva undantag från föreskrift i
förordning eller från bestämmelse som har meddelats med stöd av
beslut av regeringen, om ej annat följer av lag eller beslut om
utgiftsanslag.
13 § Regeringen får genom nåd eftergiva eller mildra
brottspåföljd eller annan sådan rättsverkan av brott samt
eftergiva eller mildra annat liknande av myndighet beslutat
ingrepp avseende enskilds person eller egendom.
När synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att
vidare åtgärd för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej
skall äga rum.
14 § Finner domstol eller annat offentligt organ att en
föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan
överordnad författning eller att stadgad ordning i något
väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får
föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen
beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast
om felet är uppenbart. Lag (1979:933).
12 kap. Kontrollmakten
1 § Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet
har rätt att för detta ändamål utfå protokollen över beslut i
regeringsärenden och de handlingar som hör till dessa ärenden.
Varje annat utskott och varje riksdagsledamot får hos
konstitutionsutskottet skriftligen väcka fråga om statsråds
tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärende.
2 § Det åligger konstitutionsutskottet att när skäl föreligger
till det, dock minst en gång om året, meddela riksdagen vad
utskottet vid sin granskning har funnit förtjäna uppmärksamhet.
Riksdagen kan med anledning därav göra framställning till
regeringen.
3 § Den som är eller har varit statsråd får fällas till ansvar
för brott i utövningen av statsrådstjänsten endast om han
därigenom grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas
av konstitutionsutskottet och prövas av Högsta domstolen.
4 § Riksdagen kan avgiva förklaring, att statsråd icke åtnjuter
riksdagens förtroende. För sådan förklaring,
misstroendeförklaring, fordras att mer än hälften av riksdagens
ledamöter förenar sig därom.
Yrkande om misstroendeförklaring upptages till prövning endast
om det väckes av minst en tiondel av riksdagens ledamöter. Det
upptages icke till prövning under tiden från det att ordinarie
val har ägt rum eller beslut om extra val har meddelats till
dess den genom valet utsedda riksdagen samlas. Yrkande avseende
statsråd som efter att ha entledigats uppehåller sin befattning
enligt 6 kap. 8 § får ej i något fall upptagas till prövning.
Yrkande om misstroendeförklaring skall icke beredas i utskott.
5 § Riksdagsledamot får, enligt bestämmelser i
riksdagsordningen, framställa interpellation eller fråga till
statsråd i angelägenhet som angår dennes tjänsteutövning.
6 § Riksdagen väljer en eller flera ombudsmän att i enlighet
med instruktion som riksdagen beslutar utöva tillsyn över
tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra
författningar. Ombudsman får föra talan i de fall som angives i
instruktionen.
Ombudsman får närvara vid domstols eller förvaltningsmyndighets
överläggningar och har tillgång till myndighetens protokoll och
handlingar. Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman
hos staten eller kommun skall tillhandagå ombudsman med de
upplysningar och yttranden han begär. Sådan skyldighet åligger
även annan, om han står under ombudsmans tillsyn. Allmän
åklagare skall på begäran biträda ombudsman.
Närmare bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.
7 § Riksdagen väljer revisorer att granska den statliga
verksamheten. Riksdagen kan besluta att revisorernas granskning
skall omfatta också annan verksamhet. Riksdagen fastställer
instruktion för revisorerna.
Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordra handlingar,
uppgifter och yttranden som behövs för granskningen.
Närmare bestämmelser om revisorerna finns i riksdagsordningen.
Lag (1994:1470).
8 § Åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av Högsta
domstolen eller Regeringsrätten väckes i Högsta domstolen av
Riksdagens ombudsman eller Justitiekanslern.
Högsta domstolen prövar också om ledamot av Högsta domstolen
eller Regeringsrätten enligt vad därom är föreskrivet skall
skiljas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att
undergå läkarundersökning. Talan väckes av Riksdagens ombudsman
eller Justitiekanslern.
13 kap. Krig och krigsfara
1 § Kommer riket i krig eller krigsfara skall regeringen eller
talmannen kalla riksdagen till sammanträde. Den som utfärdar
kallelsen kan besluta att riksdagen skall sammanträda på annan
ort än Stockholm. Lag (1994:1470).
2 § Är riket i krig eller krigsfara, skall en inom riksdagen
utsedd krigsdelegation träda i riksdagens ställe, om
förhållandena kräver det.
Om riket är i krig, meddelas förordnande att krigsdelegationen
skall träda i riksdagens ställe av Utrikesnämndens ledamöter
enligt närmare bestämmelser i riksdagsordningen. Innan
förordnande meddelas skall samråd ske med statsministern, om
det är möjligt. Hindras nämndens ledamöter av
krigsförhållandena att sammanträda, meddelas förordnandet av
regeringen. Om riket är i krigsfara, meddelas förordnande som
nu sagts av Utrikesnämndens ledamöter i förening med
statsministern. För förordnande fordras därvid att
statsministern och sex av nämndens ledamöter är ense.
Krigsdelegationen och regeringen kan i samråd eller var för sig
besluta att riksdagen skall återtaga sina befogenheter.
Krigsdelegationens sammansättning bestämmes i
riksdagsordningen. Lag (1988:1438).
3 § Medan krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den
de befogenheter som annars tillkommer riksdagen. Den får dock
ej fatta beslut som avses i 12 § första stycket första punkten
eller andra eller fjärde stycket.
Krigsdelegationen beslutar själv om formerna för sin
verksamhet. Lag (1988:1438).
4 § Är riket i krig och kan till följd därav regeringen icke
fullgöra sina uppgifter, kan riksdagen bestämma om bildande av
regering och om regeringens arbetsformer.
5 § Är riket i krig och kan till följd därav varken riksdagen
eller krigsdelegationen fullgöra sina uppgifter, skall
regeringen handha dessa i den mån den finner det behövligt för
att skydda riket och slutföra kriget.
Regeringen får ej på grund av första stycket stifta, ändra
eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till
riksdagen.
6 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av
krigsfara vari riket har befunnit sig, kan regeringen med stöd
av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana
föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall
meddelas genom lag. Erfordras det även i annat fall med hänsyn
till försvarsberedskapen, kan regeringen med stöd av
bemyndigande i lag genom förordning bestämma att i lag meddelad
föreskrift om rekvisition eller annat sådant förfogande skall
börja eller upphöra att tillämpas.
I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga
angivas under vilka förutsättningar bemyndigandet får
utnyttjas. Bemyndigande medför ej rätt att stifta, ändra eller
upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till
riksdagen.
7 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, skall 2 kap. 12 §
tredje
stycket icke tillämpas. Detsamma gäller om krigsdelegationen i
annat fall har trätt i riksdagens ställe. Lag (1988:1438).
8 § Är riket i krig eller omedelbar krigsfara, kan regeringen
med stöd av riksdagens bemyndigande besluta att uppgift, som
enligt grundlag ankommer på regeringen, skall fullgöras av
annan myndighet. Sådant bemyndigande får icke omfatta
befogenhet enligt 5 eller 6 §, om ej fråga är endast om beslut
att lag i visst ämne skall börja tillämpas. Lag (1988:1438).
9 § Regeringen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd
utan att inhämta riksdagens godkännande och utan att rådgöra
med Utrikesnämnden, om uppskov med överenskommelsen skulle
innebära fara för riket. Lag (1979:933).
10 § Riksdagen eller regeringen får icke fatta beslut på
ockuperat område. På sådant område får ej heller utövas
befogenhet som tillkommer någon i egenskap av riksdagsledamot
eller statsråd.
Det åligger varje offentligt organ att på ockuperat område
handla på det sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna och
motståndsverksamheten samt civilbefolkningens skydd och svenska
intressen i övrigt. Icke i något fall får ett offentligt organ
meddela beslut eller vidta åtgärd som i strid mot folkrättens
regler ålägger någon rikets medborgare att lämna
ockupationsmakten bistånd.
Val till riksdagen eller beslutande kommunala församlingar får
ej hållas på ockuperat område. Lag (1988:1438).
11 § Är riket i krig, bör statschefen följa regeringen.
Befinner han sig på ockuperat område eller på annan ort än
regeringen, skall han anses hindrad att fullgöra sina uppgifter
som statschef. Lag (1988:1438).
12 § Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast
efter beslut av riksdagen. Är riket i krigsfara, när ordinarie
val skall hållas, kan riksdagen besluta att uppskjuta valet.
Sådant beslut skall omprövas inom ett år och därefter med högst
ett års mellanrum. Beslut som avses i detta stycke blir
gällande endast om minst tre fjärdedelar av riksdagens
ledamöter förenar sig om det.
Är riket till någon del ockuperat, när val skall hållas,
beslutar riksdagen de jämkningar av reglerna i 3 kap. som är
påkallade. Undantag får dock ej göras från 3 kap. 1 § första
stycket, 2 §, 6 § första stycket och 7-11 §§. Vad som sägs i 3
kap. 6 § första stycket, 7 § andra stycket och 8 § andra
stycket om riket skall i stället gälla den del av riket för
vilken val skall hållas. Minst en tiondel av alla mandaten
skall vara utjämningsmandat.
Ordinarie val, som till följd av första stycket icke hålles på
föreskriven tid, skall hållas så snart det kan ske sedan kriget
eller krigsfaran har upphört. Det åligger regeringen och
talmannen att i samråd eller var för sig se till att de
åtgärder som behövs härför blir vidtagna.
Har ordinarie val till följd av denna paragraf hållits på annan
tid än när det annars skulle ha ägt rum, skall riksdagen
bestämma tiden för därnäst följande ordinarie val till den
månad under fjärde eller femte året efter det först nämnda
valet, då ordinarie val skall hållas enligt riksdagsordningen.
Lag (1994:1469).
13 § Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av
krigsfara vari riket har befunnit sig, utövas beslutanderätten
i kommunerna på sätt som anges i lag. Lag (1985:863).
Övergångsbestämmelser
1974:152
1. Genom denna regeringsform upphäves den äldre
regeringsformen. Den äldre regeringsformen skall dock med nedan
angivna undantag tillämpas i stället för den nya
regeringsformen till utgången av det år under vilket riksdagen
slutligt antager denna samt, i de fall som angives nedan, även
därefter.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
6. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet
utan hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som
skulle ha iakttagits vid tillämpning av denna regeringsform.
Bemyndigande, som har beslutats av Konungen och riksdagen
gemensamt eller av riksdagen ensam, får utnyttjas även efter
den under 1 angivna tidpunkten, tills riksdagen bestämmer
annorlunda.
Bestämmelserna i 8 kap. 17 § i denna regeringsform skall gälla
i fråga om äldre författning, som har tillkommit genom beslut
av Konungen och riksdagen gemensamt eller genom beslut av
riksdagen ensam.
7. Bestämmelser i äldre lag eller annan författning om Konungen
eller Kungl. Maj:t skall efter utgången av den i 2 första
stycket angivna tiden gälla regeringen, såvida det icke följer
av författning eller i övrigt framgår av omständigheterna att
konungen personligen, Högsta domstolen, Regeringsrätten eller
kammarrätt åsyftas.
Föreskrift som enligt äldre lag eller annan författning skall
beslutas av Konungen och riksdagen gemensamt skall i stället
beslutas genom lag.
8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
eller avses där eljest föreskrift som har ersatts genom
bestämmelse i denna regeringsform, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
9.-13. har upphävts genom lag (1998:1700).
14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som
hittills har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen. Lag
(1985:864).
1976:871
1. Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari
1977.
2. Utan hinder av 2 kap. 16 § behåller äldre föreskrift, som
innebär särbehandling på grund av kön, sin giltighet tills
vidare. Sådan föreskrift får ändras, även om ändringen innebär
fortsatt särbehandling.
3. har upphävts genom lag (1998:1700).
4. Utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket får i
lag föreskrivas att filmer och videogram icke får förevisas
offentligt, om de ej dessförinnan har godkänts för sådan
visning. Lag (1985:862).
5. Äldre författning eller föreskrift äger fortsatt giltighet
utan hinder av att den icke har tillkommit i den ordning som
skulle ha iakttagits vid tillämpning av regeringsformen i dess
nya lydelse.
1979:933
1. Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari
1980.
2. Äldre föreskrift om skatt eller avgift skall tillämpas utan
hinder av 2 kap. 10 § andra stycket.
1982:937
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 .
2. har upphävts genom lag (1998:1700).
3. har upphävts genom lag (1998:1700).
1994:1375
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1994.
2. Har riksdagen godkänt avtal om Sveriges anslutning till
Europeiska unionen sedan folkomröstning i hela riket ägt rum i
frågan får riksdagen fatta beslut om överlåtelse av
beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna med anledning av
anslutningen utan tillämpning av de regler om visst flertal som
föreskrivs i 10 kap. 5 §. Riksdagen får också i samma ordning
som i fråga om överlåtelse av beslutanderätt till Europeiska
gemenskaperna besluta om införlivande med svensk rätt av
gemenskapernas regler vid tillträdestidpunkten.
1994:1469
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Den tid som
anges i 3 kap. 3 § skall räknas från det ordinarie val som
förrättas år 1994.
2. Den fördelning av fasta valkretsmandat som gjorts inför 1994
års val skall gälla intill nästa ordinarie val.
Information och lagar om Sveriges statsskick
