Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1701
KAPITEL 1-6
1 kap. Om tryckfrihet
1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att,
utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg
lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför
laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke
i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll
strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att
återhålla allmän upplysning.
I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna
för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje
svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser
som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild
rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och
åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela
uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.
Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat
är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och
underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i
tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som
upphovsman till framställning i skriften, till skriftens
utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till
denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter
eller andra meddelanden till periodiska skrifter.
Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna
förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne
som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för
att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag
(1976:955).
2 § Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller
något förbud mot tryckning därav må ej förekomma.
Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ
att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger
stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av
skriften eller dess spridning bland allmänheten.
3 § För missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri må ej
någon i annan ordning eller i annat fall än denna förordning
bestämmer kunna tilltalas eller dömas till ansvar eller
ersättningsskyldighet eller skriften kon-
fiskeras eller läggas under beslag.
4 § Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av
tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings
efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten
utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin
uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets
lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i
tvivelsmål hellre fria än fälla.
Vid bestämmande av påföljd, som enligt denna förordning är
förenad med missbruk av tryckfriheten, skall, då meddelad
uppgift påkallat rättelse, särskilt beaktas, huruvida sådan på
lämpligt sätt bringats till allmänhetens kännedom.
5 § Denna förordning äger tillämpning å skrift, som framställts
i tryckpress. Den skall ock tillämpas å skrift, som
mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande
tekniskt förfarande, om
1. utgivningsbevis gäller för skriften; eller
2. skriften är försedd med beteckning, som utvisar att den är
mångfaldigad, samt i anslutning därtill tydliga uppgifter om
vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för
mångfaldigandet.
Bestämmelse i förordningen som har avseende å skrift som
framställts i tryckpress eller å tryckning skall, när ej annat
angives, äga motsvarande tillämpning å annan skrift, varå
förordningen enligt första stycket är tillämplig, eller å
mångfaldigande av sådan skrift.
Till skrift hänföres bild, även om den ej åtföljes av text. Lag
(1976:955).
6 § Tryckt skrift skall, för att anses såsom sådan, vara
utgiven. En skrift anses utgiven då den blivit utlämnad till
försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige. Detta
gäller dock inte en myndighets tryckta handlingar, om de inte
är tillgängliga för envar. Lag (1998:1438).
7 § Med periodisk skrift förstås en tidning, tidskrift eller
någon annan sådan tryckt skrift som enligt utgivningsplanen är
avsedd att under en bestämd titel utgivas med minst fyra vid
särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen, samt
löpsedlar och bilagor som hör till skriften. Sedan
utgivningsbevis för skriften har meddelats, skall denna anses
som periodisk till dess att beviset återkallas eller förklaras
förfallet.
Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida
skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett
radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i
yttrandefrihetsgrundlagen, skall i fråga om tillämpning av 1-14
kap. programmet eller upptagningen jämställas med en bilaga
till skriften i den utsträckning den i sådan form spridda
versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger
hur innehållet har disponerats. I lag får föreskrivas om
särskild skyldighet att spela in sådana program och bevara
tekniska upptagningar samt att tillhandahålla dessa.
Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap.
yttrandefrihetsgrundlagen. Lag (1998:1438).
8 § Om den rätt, som tillkommer upphovsman till litterärt eller
konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild, om
upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud mot att
återgiva litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt, som
kränker den andliga odlingens intressen, gälle vad i lag är
stadgat. Lag (1988:1448).
9 § Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat
1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes
vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;
2. om förbud mot kommersiell annons som meddelats till skydd
för hälsa eller miljö enligt förpliktelse som följer av
anslutning till Europeiska gemenskaperna;
3. om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig
kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning, som innebär
otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som
innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om
ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt om
rättelse av oriktig eller missvisande uppgift;
4. om ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på
vilket uppgift eller underrättelse anskaffats. Lag (1994:1376).
10 § Denna förordning är inte tillämplig på skildring av barn i
pornografisk bild. Lag (1998:1438).
2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet
1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del
av allmänna handlingar. Lag (1976:954).
2 § Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas
endast om det är påkallat med hänsyn till
1. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller
mellanfolklig organisation,
2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller
valutapolitik,
3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan
tillsyn,
4. intresset att förebygga eller beivra brott,
5. det allmännas ekonomiska intresse,
6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden,
7. intresset att bevara djur- eller växtart.
Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall
angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i
visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den
särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande i sådan
bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela
närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet.
Utan hinder av andra stycket får i bestämmelse som där avses
riksdagen eller regeringen tilläggas befogenhet att efter
omständigheterna medgiva att viss handling lämnas ut. Lag
(1976:954).
3 § Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän,
om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § är att
anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet.
Upptagning som avses i första stycket anses förvarad hos
myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med
tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för
överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas. Detta gäller dock ej upptagning som ingår
i personregister, om myndigheten enligt lag eller förordning
eller särskilt beslut, som grundar sig på lag, saknar
befogenhet att göra överföringen. Med personregister förstås
register, förteckning eller andra anteckningar som innehålla
uppgift som avser enskild person och som kan hänföras till
denne. Lag (1991:1500).
4 § Brev eller annat meddelande som är ställt personligen till
den som innehar befattning vid myndighet anses som allmän
handling, om handlingen gäller ärende eller annan fråga som
ankommer på myndigheten och ej är avsedd för mottagaren endast
som innehavare av annan ställning. Lag (1976:954).
5 § Med myndighet likställs i detta kapitel riksdagen och
beslutande kommunal församling. Lag (1998:1701).
6 § Handling anses inkommen till myndighet, när den har anlänt
till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till
handa. I fråga om upptagning som avses i 3 § första stycket
gäller i stället att den anses inkommen till myndighet när
annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på sätt som
angives i 3 § andra stycket.
Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling som enligt
tillkännagivande skall avlämnas i förseglat omslag anses ej
inkommen före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet.
Åtgärd som någon vidtager endast som led i teknisk bearbetning
eller teknisk lagring av handling, som myndighet har
tillhandahållit, skall ej anses leda till att handling är
inkommen till den myndigheten. Lag (1976:954).
7 § Handling anses upprättad hos myndighet, när den har
expedierats. Handling som ej har expedierats anses upprättad
när det ärende till vilket den hänför sig har slutbehandlats
hos myndigheten eller, om handlingen ej hänför sig till visst
ärende, när den har justerats av myndigheten eller på annat
sätt färdigställts.
I stället för vad som föreskrives i första stycket gäller att
handling anses upprättad,
1. diarium, journal samt sådant register eller annan
förteckning som föres fortlöpande, när handlingen har
färdigställts för anteckning eller införing,
2. dom och annat beslut, som enligt vad därom är föreskrivet
skall avkunnas eller expedieras, samt protokoll och annan
handling i vad den hänför sig till sådant beslut, när beslutet
har avkunnats eller expedierats,
3. annat myndighets protokoll och därmed jämförliga
anteckningar, när handlingen har justerats av myndigheten eller
på annat sätt färdigställts, dock ej protokoll hos riksdagens
utskott, riksdagens eller kommuns revisorer eller statliga
kommittéer eller hos kommunal myndighet i ärende som denna
endast bereder till avgörande. Lag (1998:1701).
8 § Har organ som ingår i eller är knutet till ett verk eller
liknande myndighetsorganisation överlämnat handling till annat
organ inom samma myndighetsorganisation eller framställt
handling för sådant överlämnande, skall handlingen ej anses som
därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen
uppträda som självständiga i förhållande till varandra. Lag
(1976:954).
9 § Hos myndighet tillkommen minnesanteckning som ej har
expedierats skall ej heller efter den tidpunkt då den enligt 7 §
är att anse som upprättad anses som allmän handling hos
myndigheten, om den icke tages om hand för arkivering. Med
minnesanteckning förstås promemoria och annan uppteckning eller
upptagning som har kommit till endast för ärendes föredragning
eller beredning, dock ej till den del den har tillfört ärendet
sakuppgift.
Utkast eller koncept till myndighets beslut eller skrivelse och
annan därmed jämställd handling som ej har expedierats anses ej
som allmän handling, såvida den icke tages om hand för
arkivering. Lag (1976:954).
10 § Handling som förvaras hos myndighet endast som led i
teknisk bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning
anses ej som allmän handling hos den myndigheten. Lag
(1976:954).
11 § Som allmän handling anses ej
1. brev, telegram eller annan sådan handling som har inlämnats
till eller upprättats hos myndighet endast för befordran av
meddelande,
2. meddelande eller annan handling som har inlämnats till eller
upprättats hos myndighet endast för offentliggörande i
periodisk skrift som utgives genom myndigheten,
3. tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan
handling som ingår i bibliotek eller som från enskild har
tillförts allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård
eller forsknings- och studieändamål eller privata brev,
skrifter eller upptagningar som eljest ha överlämnats till
myndighet uteslutande för ändamål som nu angivits,
4. upptagning av innehållet i handling som avses i 3, om
upptagningen förvaras hos myndighet där den ursprungliga
handlingen ej skulle vara att anse som allmän.
Det som föreskrivs i första stycket 3 om handling som ingår i
bibliotek tillämpas inte på upptagning för automatisk
databehandling i sådant register som myndighet har tillgång
till enligt avtal med annan myndighet. Lag (1991:1500).
12 § Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran genast
eller så snart det är möjligt på stället utan avgift
tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att
handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas.
Handling får även skrivas av, avbildas eller tagas i anspråk
för ljudöverföring. Kan handling ej tillhandahållas utan att
sådan del därav som icke får lämnas ut röjes, skall den i
övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller
kopia.
Myndighet är icke skyldig att tillhandahålla handling på
stället, om betydande hinder möter. I fråga om upptagning som
avses i 3 § första stycket föreligger ej heller sådan
skyldighet, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan taga
del av upptagningen hos närbelägen myndighet. Lag (1976:954).
13 § Den som önskar taga del av allmän handling har även rätt
att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen
till den del den får lämnas ut. Myndighet är dock ej skyldig
att lämna ut upptagning för automatisk databehandling i annan
form än utskrift. Ej heller föreligger skyldighet att
framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 §
första stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits, om
svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.
Begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling skall
behandlas skyndsamt. Lag (1982:939).
14 § Begäran att få taga del av allmän handling göres hos
myndighet som förvarar handlingen.
Begäran prövas av myndighet som angives i första stycket. Om
särskilda skäl föranleda det, får dock i bestämmelse som avses
i 2 § andra stycket föreskrivas att prövningen vid
tillämpningen av bestämmelsen skall ankomma på annan myndighet.
I fråga om handling som är av synnerlig betydelse för rikets
säkerhet kan även genom förordning föreskrivas att endast viss
myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de nu nämnda fallen
skall begäran om utlämnande genast hänskjutas till behörig
myndighet.
Myndighet får inte på grund av att någon begär att få taga del
av allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte
han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs för
att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att
handlingen lämnas ut. Lag (1982:939).
15 § Om annan än riksdagen eller regeringen avslår begäran att
få taga del av handling eller lämnar ut allmän handling med
förbehåll, som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll
eller eljest förfoga över den, får sökanden föra talan mot
beslutet. Talan mot beslut av statsråd skall föras hos
regeringen och talan mot beslut av annan myndighet hos domstol.
I den i 2 § omnämnda lagen skall närmare angivas hur talan mot
beslut som avses i första stycket skall föras. Sådan talan
skall alltid prövas skyndsamt.
Angående rätt att föra talan mot beslut av myndighet som lyder
under riksdagen är särskilt föreskrivet. Lag (1976:954).
16 § Anteckning om hinder att lämna ut allmän handling får
göras endast på handling som omfattas av bestämmelse som avses
i 2 § andra stycket. Härvid skall tillämplig bestämmelse
angivas. Lag (1976:954).
17 § I lag får föreskrivas att regeringen eller beslutande
kommunal församling får besluta att allmänna handlingar som
hänför sig till myndighets verksamhet, vilken skall övertas av
enskilt organ, får överlämnas till det organet för förvaring,
om detta behöver handlingarna i verksamheten, utan att
handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Ett sådant
organ skall i fråga om överlämnade handlingar jämställas med
myndighet vid tillämpningen av 12-16 §§.
I lag får även föreskrivas att regeringen får besluta att
allmänna handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller
någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att
handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Detta gäller
handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till
eller upprättats hos
1. myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som
hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller
2. Svenska kyrkans beslutande församlingar.
Vid tillämpningen av 12-16 §§ skall Svenska kyrkan och dess
organisatoriska delar jämställas med myndighet i fråga om
överlämnade handlingar. Lag (1998:1701).
3 kap. Om rätt till anonymitet
1 § Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta sitt
namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas å skriften.
Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande den som
lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i
fråga om utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk. Lag
(1976:955).
2 § I mål som rör tryckfrihetsbrott må fråga ej väckas om vem
som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 §
tredje stycket, ej heller om vem som är utgivare av tryckt
skrift som ej är periodisk. Om för skrift, som ej är periodisk,
författare eller utgivare har angivits å skriften med namn
eller med pseudonym eller signatur, som enligt vad allmänt är
känt åsyftar bestämd person, eller någon i skriftlig förklaring
erkänt sig vara författaren eller utgivaren eller inför domstol
i målet självmant avgivit sådant erkännande, må dock frågan om
han är ansvarig behandlas i målet.
Fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § må
utan hinder av första stycket handläggas i samma rättegång som
mål som där angives. Lag (1976:955).
3 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller
utgivningen av tryckt skrift eller med framställning som var
avsedd att införas i tryckt skrift och den som har varit
verksam inom företag för utgivning av tryckta skrifter eller
inom företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra
meddelanden till periodiska skrifter får inte röja vad han
därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat
meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket eller är utgivare
av skrift som inte är periodisk.
Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte
1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt
till att hans identitet röjs,
2. om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § första
stycket,
3. om det rör sig om brott som anges i 7 kap. 3 § första
stycket 1,
4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 7 kap. 2 §
eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt,
att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är
tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen
har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen,
eller
5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt
eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att
uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med en part under sanningsförsäkran.
Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten
noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på
tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är
medgivet. Lag (1991:1470).
4 § Myndighet eller annat allmänt organ må ej efterforska
författaren till framställning som införts eller varit avsedd
att införas i tryckt skrift, den som utgivit eller avsett att
utgiva framställning i sådan skrift eller den som lämnat
meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i vidare mån än
som erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som ej
står i strid med denna förordning. Får efterforskning
förekomma, skall därvid beaktas den i 3 § angivna
tystnadsplikten. Lag (1976:955).
5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet mot författarens
eller, i fall som avses i 1 §, mot utgivarens eller meddelarens
vilja på tryckt skrift sätter ut dennes namn, pseudonym eller
signatur eller åsidosätter sin tystnadsplikt enligt 3 §, döms
till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff
döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet på skriften såsom
författare, utgivare eller meddelare sätter ut namnet på eller
pseudonym eller signaturen för annan person än den verkliga
författaren, utgivaren eller meddelaren.
För efterforskning i strid med 4 § första meningen döms, om
efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller
fängelse i högst ett år.
Allmänt åtal för brott som avses i första stycket må väckas
endast om målsäganden anmält brottet till åtal. Lag
(1991:1470).
6 § Med författare likställes i detta kapitel annan som är att
anse som upphovsman till framställning som införts eller är
avsedd att införas i tryckt skrift. Lag (1976:955).
4 kap. Om tryckta skrifters framställning
1 § Rätt att själv eller med biträde av andra genom tryckpress
framställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare
eller svensk juridisk person. Lag (1976:955).
2 § Skrift, som i riket framställes genom tryckpress eller som
här mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller
liknande tekniskt förfarande och för vilken gäller
utgivningsbevis, skall innehålla tydliga uppgifter om vem som
har tryckt eller eljest mångfaldigat skriften samt om ort och
år för mångfaldigandet, om skriften är avsedd att utgivas i
riket och ej är att hänföra till bild- eller
tillfällighetstryck.
Om utsättande av uppgifter som avses i första stycket å skrift,
som mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller
liknande tekniskt förfarande och för vilken ej gäller
utgivningsbevis, är föreskrivet i 1 kap. 5 § första stycket.
Lag (1976:955).
3 § Med bild- eller tillfällighetstryck förstås i denna
förordning vykort och bildalbum, visitkort och notifikationer,
adresskort, etiketter, blanketter, reklam- och emballagetryck
samt annat affärstryck även som andra sådana tryckalster, allt
under förutsättning att på grund av texten eller vad eljest
framställes tryckfrihetsmissbruk kan anses uteslutet. Lag
(1976:955).
4 § Om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för
granskning och att lämna exemplar av skrift till bibliotek
eller arkiv föreskrives i lag. Lag (1976:955).
5 § Den som framställer skrift och därvid bryter mot 2 § första
stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Lag
(1976:955).
6 § har betecknats 4 § genom lag (1976:955).
7 § har upphävts genom lag (1976:955).
8 § har betecknats 5 § genom lag (1976:955).
9 § har betecknats 3 § genom lag (1976:955).
5 kap. Om utgivning av periodisk skrift
1 § Ägare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare
eller svensk juridisk person. I lag får föreskrivas att även
utlänning eller utländsk juridisk person får vara ägare till
sådan skrift. Lag (1994:1376).
2 § För periodisk skrift skall finnas en utgivare.
Utgivare skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas
att även utlänning får vara utgivare.
Utgivare skall äga hemvist inom riket. Ej må den vara utgivare
som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har
förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag. Lag
(1988:1448).
3 § Utgivare för periodisk skrift utses av dess ägare.
Uppdrag att vara utgivare skall innefatta befogenhet att öva
inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess
innehåll så att intet däri får införas mot utgivarens vilja.
Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer
utgivaren, vare utan verkan.
4 § Då utgivare utsetts, åligge ägaren att göra anmälan därom
hos myndighet som angives i lag. Anmälan skall innehålla
uppgift å utgivarens namn och hemvist. Vid anmälan skall fogas
bevis att utgivaren fyller föreskrivna behörighetsvillkor samt
förklaring av utgivaren att han åtagit sig uppdraget att vara
utgivare. Lag (1976:955).
5 § En periodisk skrift får inte utgivas innan det har
utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot
utgivning enligt denna förordning. Ett sådant utgivningsbevis
meddelas av den myndighet som avses i 4 § på ansökan av
skriftens ägare. I ansökan skall anges skriftens titel och
utgivningsort samt utgivningsplanen för skriften.
Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en
anmälan om utgivare enligt 4 §.
En ansökan om utgivningsbevis får avslås, om skriftens titel
företer en sådan likhet med titeln på en annan skrift som det
finns ett utgivningsbevis för att förväxling lätt kan ske.
Ett utgivningsbevis gäller för en period av tio år från
utfärdandet. Därefter förfaller beviset. Beslut om att beviset
skall anses förfallet vid tioårsperiodens utgång meddelas av
den myndighet som avses i 4 §.
Beviset får förnyas på ansökan av skriftens ägare, varje gång
för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden. En
ansökan om förnyelse får göras tidigast ett år före och senast
på dagen för periodens utgång. För en ansökan om förnyelse av
ett utgivningsbevis gäller i övrigt samma bestämmelser som för
den första ansökan.
Om en ansökan om förnyelse har gjorts i rätt tid, fortsätter
beviset, trots vad som sägs i fjärde och femte styckena, att
gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har
vunnit laga kraft. Lag (1998:1438).
6 § Utfärdat utgivningsbevis må återkallas:
1. om ägaren anmält att skriftens utgivning upphört;
2. om äganderätten till skriften övergått till någon som ej
fyller föreskrivna behörighetsvillkor;
3. om utgivare ej finnes eller utgivaren ej fyller föreskrivna
behörighetsvillkor och behörig utgivare ej omedelbart utses;
4. om sex månader förflutit från den dag, då utgivningsbeviset
utfärdades, utan att skriften utkommit;
5. om den skrift, som beviset avser, icke under något av de två
senast förflutna kalenderåren å särskilda tider utkommit med
minst fyra nummer eller häften;
6. om inom sex månader, sedan skriften första gången utkom,
visas att beviset med hänsyn till stadgandet i 5 § sista
stycket icke bort utfärdas; eller
7. om titeln å en skrift typografiskt sett givits sådan likhet
med titeln å annan skrift, för vilken utgivningsbevis
utfärdats, att förväxling lätt kan ske samt rättelse ej
omedelbart vidtages.
Beslut om återkallelse meddelas av myndighet som avses i 4 §. I
ärenden, som avses i första stycket 2-7, skola, om det kan ske,
ägaren och utgivaren erhålla tillfälle att yttra sig. Lag
(1976:955).
7 § Har ett utgivningsbevis återkallats på grund av ett
förhållande som avses i 6 § första stycket 2, 3, 5 eller 7
eller har beviset förklarats förfallet, får det ändå inte utan
medgivande av skriftens ägare utfärdas ett utgivningsbevis för
en annan skrift vars titel visar en sådan likhet med skriftens
titel att förväxling lätt kan ske, innan två år har förflutit
sedan beslutet om återkallelse meddelades eller beviset
förföll. Lag (1998:1438).
8 § Är utgivaren ej längre behörig eller kommer hans uppdrag
eljest att upphöra, åligge ägaren att genast draga försorg om
att ny utgivare utses samt att därom göra anmälan hos myndighet
som avses i 4 §. Angående sådan anmälan äge vad i 4 § är
föreskrivet motsvarande tillämpning; vid anmälan skall, om det
kan ske, fogas bevis att den förre utgivaren erhållit del av
anmälan.
Om utgivningsorten eller utgivningsplanen ändras, skall ägaren
genast anmäla det till den myndighet som avses i 4 §. Lag
(1988:1448).
9 § För utgivare av periodisk skrift må finnas en eller flera
ställföreträdare. Ställföreträdare utses av utgivaren. Då
ställföreträdare utsetts, skall anmälan därom göras hos
myndighet som avses i 4 §. Vid anmälan skall fogas bevis att
ställföreträdaren fyller för utgivare föreskrivna
behörighetsvillkor samt förklaring dels av ställföreträdaren
att han åtagit sig uppdraget och dels av ägaren att han godkänt
ställföreträdaren.
Angående ställföreträdare gälle i övrigt vad i 2 § andra och
tredje styckena är stadgat. Kommer utgivarens uppdrag att
upphöra, vare även uppdraget som ställföreträdare förfallet.
Lag (1988:1448).
10 § Utgivaren må, sedan anmälan om ställföreträdare blivit
gjord, överlämna åt denne eller, om flera ställföreträdare
finnas, åt någon av dem att i utgivarens ställe utöva den
befogenhet, som enligt 3 § tillkommer utgivaren.
Kan det antagas att utgivaren på grund av sjukdom eller av
annan tillfällig orsak oavbrutet under minst en månad ej kommer
att utöva befogenheten som utgivare, skall han snarast
överlämna denna till ställföreträdare. Finnes ej
ställföreträdare eller kommer uppdraget för den eller dem som
utsetts till ställföreträdare att upphöra, åligge utgivaren att
genast draga försorg om att ställföreträdare utses och att
anmälan därom sker på sätt i 9 § är föreskrivet.
11 § Å varje nummer eller häfte av periodisk skrift skall
utgivarens namn utsättas.
Är befogenheten som utgivare överlämnad till ställföreträdare,
skall å varje nummer eller häfte av skriften, varom är fråga,
angivas att ställföreträdaren inträtt som utgivare; sker det,
erfordras ej att även utgivarens namn utsättes.
12 § Utgiver ägare till periodisk skrift sådan skrift utan att
utgivningsbevis finnes eller ägaren är behörig
eller underlåter ägaren att på sätt i 8 § sägs draga försorg om
att ny utgivare utses och göra anmälan därom
eller underlåter utgivare att, i fall som avses i 10 § andra
stycket, överlämna sitt uppdrag till ställföreträdare
eller utgiver någon periodisk skrift, för vars utgivning förbud
enligt denna förordning meddelats eller som uppenbart utgör
fortsättning av sådan skrift
eller låter någon å periodisk skrift angiva sitt namn som
utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig,
straffes med böter; har skriften förklarats brottslig eller äro
omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må dömas till
fängelse i högst ett år. Lag (1991:1470).
13 § Såsom i 12 § sägs straffes den som i ansökan eller
anmälan, som avses i detta kapitel, eller i förklaring, som
bifogats sådan ansökan eller anmälan, mot bättre vetande lämnat
oriktig uppgift.
14 § Underlåter ägaren till en periodisk skrift att enligt 8 §
anmäla ny utgivningsort eller ny utgivningsplan, skall han
dömas till penningböter.
Överträder utgivare vad i 11 § är föreskrivet, vare straffet
penningböter. Vad nu sagts gälle ock ställföreträdare, vilken
inträtt som utgivare. Lag (1991:1470).
6 kap. Om tryckta skrifters spridning
1 § Rätt att själv eller med biträde av andra till salu hålla,
försända eller annorledes sprida tryckta skrifter skall
tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.
2 § Utan hinder av denna förordning gälle vad i lag är stadgat
för det fall att någon
1. förevisar pornografisk bild på eller vid allmän plats genom
skyltning eller annat liknande förfarande på sätt som är ägnat
att väcka allmän anstöt eller utan föregående beställning med
posten sänder eller på annat sätt tillställer någon sådan bild;
2. bland barn och ungdom sprider tryckt skrift, som genom sitt
innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig
fara för de ungas sedliga fostran.
Beträffande spridande av sådan karta över Sverige eller del
därav som innehåller upplysning av betydelse för rikets
försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild meddelas
närmare bestämmelser i lag. Lag (1971:29).
3 § Saknar skrift, som avses i 4 kap. 2 § första stycket, där
föreskriven uppgift eller är sådan uppgift eller uppgift enligt
1 kap. 5 § första stycket 2 å skrift, som där åsyftas,
utspridaren veterligt, oriktig, straffes utspridaren med
penningböter.
För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veterligt,
lagts under beslag eller förklarats konfiskerad eller utgivits
i strid mot förbud som enligt denna förordning meddelats för
skriftens utgivning eller uppenbart utgör fortsättning av
skrift som avses med sådant förbud, vare straffet böter eller
fängelse i högst ett år. Lag (1991:1470).
4 § För tryckt skrifts försändande genom postbefordringsföretag
eller annan allmän trafikanstalt skola ej på grund av skriftens
innehåll gälla särskilda inskränkningar eller villkor. Vad nu
sagts skall dock ej avse försändande, som innebär överträdelse
av vad i 3 § är stadgat.
Allmän trafikanstalt, som mottagit tryckt skrift för befordran,
skall ej anses som skriftens utspridare. Lag (1994:1474).
TRYCKFRIHHETSFÖRORDNINGEN KAPITEL 7-13