TRYCKFRIHHETSFÖRORDNINGEN /THE FREEDOM OF PRESS ACT (1949:105)

Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1701

KAPITEL 1-6

1 kap. Om tryckfrihet

1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att,

utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg

lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför

laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke

i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll

strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att

återhålla allmän upplysning.

I överensstämmelse med de i första stycket angivna grunderna

för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt

meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje

svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser

som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild

rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och

åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela

uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat

är i denna förordning föreskrivet, meddela uppgifter och

underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i

tryckt skrift till författare eller annan som är att anse som

upphovsman till framställning i skriften, till skriftens

utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till

denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter

eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

Vidare skall envar äga rätt att, om ej annat följer av denna

förordning, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne

som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för

att lämna meddelande som avses i föregående stycke. Lag

(1976:955).

2 § Någon tryckningen föregående granskning av skrift eller

något förbud mot tryckning därav må ej förekomma.

Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ

att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger

stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av

skriften eller dess spridning bland allmänheten.

3 § För missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri må ej

någon i annan ordning eller i annat fall än denna förordning

bestämmer kunna tilltalas eller dömas till ansvar eller

ersättningsskyldighet eller skriften kon-

fiskeras eller läggas under beslag.

4 § Envar, vilken blivit förtrott att döma över missbruk av

tryckfriheten eller eljest vaka över denna förordnings

efterlevnad, bör därvid städse hava i åtanke att tryckfriheten

utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin

uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets

lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i

tvivelsmål hellre fria än fälla.

Vid bestämmande av påföljd, som enligt denna förordning är

förenad med missbruk av tryckfriheten, skall, då meddelad

uppgift påkallat rättelse, särskilt beaktas, huruvida sådan på

lämpligt sätt bringats till allmänhetens kännedom.

5 § Denna förordning äger tillämpning å skrift, som framställts

i tryckpress. Den skall ock tillämpas å skrift, som

mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande

tekniskt förfarande, om

1. utgivningsbevis gäller för skriften; eller

2. skriften är försedd med beteckning, som utvisar att den är

mångfaldigad, samt i anslutning därtill tydliga uppgifter om

vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för

mångfaldigandet.

Bestämmelse i förordningen som har avseende å skrift som

framställts i tryckpress eller å tryckning skall, när ej annat

angives, äga motsvarande tillämpning å annan skrift, varå

förordningen enligt första stycket är tillämplig, eller å

mångfaldigande av sådan skrift.

Till skrift hänföres bild, även om den ej åtföljes av text. Lag

(1976:955).

6 § Tryckt skrift skall, för att anses såsom sådan, vara

utgiven. En skrift anses utgiven då den blivit utlämnad till

försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige. Detta

gäller dock inte en myndighets tryckta handlingar, om de inte

är tillgängliga för envar. Lag (1998:1438).

7 § Med periodisk skrift förstås en tidning, tidskrift eller

någon annan sådan tryckt skrift som enligt utgivningsplanen är

avsedd att under en bestämd titel utgivas med minst fyra vid

särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen, samt

löpsedlar och bilagor som hör till skriften. Sedan

utgivningsbevis för skriften har meddelats, skall denna anses

som periodisk till dess att beviset återkallas eller förklaras

förfallet.

Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida

skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett

radioprogram eller en teknisk upptagning som avses i

yttrandefrihetsgrundlagen, skall i fråga om tillämpning av 1-14

kap. programmet eller upptagningen jämställas med en bilaga

till skriften i den utsträckning den i sådan form spridda

versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger

hur innehållet har disponerats. I lag får föreskrivas om

särskild skyldighet att spela in sådana program och bevara

tekniska upptagningar samt att tillhandahålla dessa.

Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap.

yttrandefrihetsgrundlagen. Lag (1998:1438).

8 § Om den rätt, som tillkommer upphovsman till litterärt eller

konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild, om

upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud mot att

återgiva litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt, som

kränker den andliga odlingens intressen, gälle vad i lag är

stadgat. Lag (1988:1448).

9 § Utan hinder av denna förordning gäller vad i lag är stadgat

1. om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen användes

vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror;

2. om förbud mot kommersiell annons som meddelats till skydd

för hälsa eller miljö enligt förpliktelse som följer av

anslutning till Europeiska gemenskaperna;

3. om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig

kreditupplysningsverksamhet av kreditupplysning, som innebär

otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som

innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om

ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande samt om

rättelse av oriktig eller missvisande uppgift;

4. om ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på

vilket uppgift eller underrättelse anskaffats. Lag (1994:1376).

10 § Denna förordning är inte tillämplig på skildring av barn i

pornografisk bild. Lag (1998:1438).

2 kap. Om allmänna handlingars offentlighet

1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig

upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del

av allmänna handlingar. Lag (1976:954).

2 § Rätten att taga del av allmänna handlingar får begränsas

endast om det är påkallat med hänsyn till

1. rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller

mellanfolklig organisation,

2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller

valutapolitik,

3. myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan

tillsyn,

4. intresset att förebygga eller beivra brott,

5. det allmännas ekonomiska intresse,

6. skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska

förhållanden,

7. intresset att bevara djur- eller växtart.

Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall

angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i

visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den

särskilda lagen hänvisar. Efter bemyndigande i sådan

bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela

närmare föreskrifter om bestämmelsens tillämplighet.

Utan hinder av andra stycket får i bestämmelse som där avses

riksdagen eller regeringen tilläggas befogenhet att efter

omständigheterna medgiva att viss handling lämnas ut. Lag

(1976:954).

3 § Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt

upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt

uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän,

om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § är att

anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet.

Upptagning som avses i första stycket anses förvarad hos

myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med

tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för

överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på

annat sätt uppfattas. Detta gäller dock ej upptagning som ingår

i personregister, om myndigheten enligt lag eller förordning

eller särskilt beslut, som grundar sig på lag, saknar

befogenhet att göra överföringen. Med personregister förstås

register, förteckning eller andra anteckningar som innehålla

uppgift som avser enskild person och som kan hänföras till

denne. Lag (1991:1500).

4 § Brev eller annat meddelande som är ställt personligen till

den som innehar befattning vid myndighet anses som allmän

handling, om handlingen gäller ärende eller annan fråga som

ankommer på myndigheten och ej är avsedd för mottagaren endast

som innehavare av annan ställning. Lag (1976:954).

5 § Med myndighet likställs i detta kapitel riksdagen och

beslutande kommunal församling. Lag (1998:1701).

6 § Handling anses inkommen till myndighet, när den har anlänt

till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till

handa. I fråga om upptagning som avses i 3 § första stycket

gäller i stället att den anses inkommen till myndighet när

annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på sätt som

angives i 3 § andra stycket.

Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling som enligt

tillkännagivande skall avlämnas i förseglat omslag anses ej

inkommen före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet.

Åtgärd som någon vidtager endast som led i teknisk bearbetning

eller teknisk lagring av handling, som myndighet har

tillhandahållit, skall ej anses leda till att handling är

inkommen till den myndigheten. Lag (1976:954).

7 § Handling anses upprättad hos myndighet, när den har

expedierats. Handling som ej har expedierats anses upprättad

när det ärende till vilket den hänför sig har slutbehandlats

hos myndigheten eller, om handlingen ej hänför sig till visst

ärende, när den har justerats av myndigheten eller på annat

sätt färdigställts.

I stället för vad som föreskrives i första stycket gäller att

handling anses upprättad,

1. diarium, journal samt sådant register eller annan

förteckning som föres fortlöpande, när handlingen har

färdigställts för anteckning eller införing,

2. dom och annat beslut, som enligt vad därom är föreskrivet

skall avkunnas eller expedieras, samt protokoll och annan

handling i vad den hänför sig till sådant beslut, när beslutet

har avkunnats eller expedierats,

3. annat myndighets protokoll och därmed jämförliga

anteckningar, när handlingen har justerats av myndigheten eller

på annat sätt färdigställts, dock ej protokoll hos riksdagens

utskott, riksdagens eller kommuns revisorer eller statliga

kommittéer eller hos kommunal myndighet i ärende som denna

endast bereder till avgörande. Lag (1998:1701).

8 § Har organ som ingår i eller är knutet till ett verk eller

liknande myndighetsorganisation överlämnat handling till annat

organ inom samma myndighetsorganisation eller framställt

handling för sådant överlämnande, skall handlingen ej anses som

därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen

uppträda som självständiga i förhållande till varandra. Lag

(1976:954).

9 § Hos myndighet tillkommen minnesanteckning som ej har

expedierats skall ej heller efter den tidpunkt då den enligt 7 §

är att anse som upprättad anses som allmän handling hos

myndigheten, om den icke tages om hand för arkivering. Med

minnesanteckning förstås promemoria och annan uppteckning eller

upptagning som har kommit till endast för ärendes föredragning

eller beredning, dock ej till den del den har tillfört ärendet

sakuppgift.

Utkast eller koncept till myndighets beslut eller skrivelse och

annan därmed jämställd handling som ej har expedierats anses ej

som allmän handling, såvida den icke tages om hand för

arkivering. Lag (1976:954).

10 § Handling som förvaras hos myndighet endast som led i

teknisk bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning

anses ej som allmän handling hos den myndigheten. Lag

(1976:954).

11 § Som allmän handling anses ej

1. brev, telegram eller annan sådan handling som har inlämnats

till eller upprättats hos myndighet endast för befordran av

meddelande,

2. meddelande eller annan handling som har inlämnats till eller

upprättats hos myndighet endast för offentliggörande i

periodisk skrift som utgives genom myndigheten,

3. tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan

handling som ingår i bibliotek eller som från enskild har

tillförts allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård

eller forsknings- och studieändamål eller privata brev,

skrifter eller upptagningar som eljest ha överlämnats till

myndighet uteslutande för ändamål som nu angivits,

4. upptagning av innehållet i handling som avses i 3, om

upptagningen förvaras hos myndighet där den ursprungliga

handlingen ej skulle vara att anse som allmän.

Det som föreskrivs i första stycket 3 om handling som ingår i

bibliotek tillämpas inte på upptagning för automatisk

databehandling i sådant register som myndighet har tillgång

till enligt avtal med annan myndighet. Lag (1991:1500).

12 § Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran genast

eller så snart det är möjligt på stället utan avgift

tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att

handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas.

Handling får även skrivas av, avbildas eller tagas i anspråk

för ljudöverföring. Kan handling ej tillhandahållas utan att

sådan del därav som icke får lämnas ut röjes, skall den i

övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller

kopia.

Myndighet är icke skyldig att tillhandahålla handling på

stället, om betydande hinder möter. I fråga om upptagning som

avses i 3 § första stycket föreligger ej heller sådan

skyldighet, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan taga

del av upptagningen hos närbelägen myndighet. Lag (1976:954).

13 § Den som önskar taga del av allmän handling har även rätt

att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen

till den del den får lämnas ut. Myndighet är dock ej skyldig

att lämna ut upptagning för automatisk databehandling i annan

form än utskrift. Ej heller föreligger skyldighet att

framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 §

första stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits, om

svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling skall

behandlas skyndsamt. Lag (1982:939).

14 § Begäran att få taga del av allmän handling göres hos

myndighet som förvarar handlingen.

Begäran prövas av myndighet som angives i första stycket. Om

särskilda skäl föranleda det, får dock i bestämmelse som avses

i 2 § andra stycket föreskrivas att prövningen vid

tillämpningen av bestämmelsen skall ankomma på annan myndighet.

I fråga om handling som är av synnerlig betydelse för rikets

säkerhet kan även genom förordning föreskrivas att endast viss

myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de nu nämnda fallen

skall begäran om utlämnande genast hänskjutas till behörig

myndighet.

Myndighet får inte på grund av att någon begär att få taga del

av allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte

han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs för

att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att

handlingen lämnas ut. Lag (1982:939).

15 § Om annan än riksdagen eller regeringen avslår begäran att

få taga del av handling eller lämnar ut allmän handling med

förbehåll, som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll

eller eljest förfoga över den, får sökanden föra talan mot

beslutet. Talan mot beslut av statsråd skall föras hos

regeringen och talan mot beslut av annan myndighet hos domstol.

I den i 2 § omnämnda lagen skall närmare angivas hur talan mot

beslut som avses i första stycket skall föras. Sådan talan

skall alltid prövas skyndsamt.

Angående rätt att föra talan mot beslut av myndighet som lyder

under riksdagen är särskilt föreskrivet. Lag (1976:954).

16 § Anteckning om hinder att lämna ut allmän handling får

göras endast på handling som omfattas av bestämmelse som avses

i 2 § andra stycket. Härvid skall tillämplig bestämmelse

angivas. Lag (1976:954).

17 § I lag får föreskrivas att regeringen eller beslutande

kommunal församling får besluta att allmänna handlingar som

hänför sig till myndighets verksamhet, vilken skall övertas av

enskilt organ, får överlämnas till det organet för förvaring,

om detta behöver handlingarna i verksamheten, utan att

handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Ett sådant

organ skall i fråga om överlämnade handlingar jämställas med

myndighet vid tillämpningen av 12-16 §§.

I lag får även föreskrivas att regeringen får besluta att

allmänna handlingar får överlämnas till Svenska kyrkan eller

någon av dess organisatoriska delar för förvaring, utan att

handlingarna därigenom upphör att vara allmänna. Detta gäller

handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till

eller upprättats hos

1. myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som

hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2. Svenska kyrkans beslutande församlingar.

Vid tillämpningen av 12-16 §§ skall Svenska kyrkan och dess

organisatoriska delar jämställas med myndighet i fråga om

överlämnade handlingar. Lag (1998:1701).

3 kap. Om rätt till anonymitet

1 § Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta sitt

namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas å skriften.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande den som

lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i

fråga om utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk. Lag

(1976:955).

2 § I mål som rör tryckfrihetsbrott må fråga ej väckas om vem

som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 §

tredje stycket, ej heller om vem som är utgivare av tryckt

skrift som ej är periodisk. Om för skrift, som ej är periodisk,

författare eller utgivare har angivits å skriften med namn

eller med pseudonym eller signatur, som enligt vad allmänt är

känt åsyftar bestämd person, eller någon i skriftlig förklaring

erkänt sig vara författaren eller utgivaren eller inför domstol

i målet självmant avgivit sådant erkännande, må dock frågan om

han är ansvarig behandlas i målet.

Fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § må

utan hinder av första stycket handläggas i samma rättegång som

mål som där angives. Lag (1976:955).

3 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller

utgivningen av tryckt skrift eller med framställning som var

avsedd att införas i tryckt skrift och den som har varit

verksam inom företag för utgivning av tryckta skrifter eller

inom företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra

meddelanden till periodiska skrifter får inte röja vad han

därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat

meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket eller är utgivare

av skrift som inte är periodisk.

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte

1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt

till att hans identitet röjs,

2. om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § första

stycket,

3. om det rör sig om brott som anges i 7 kap. 3 § första

stycket 1,

4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 7 kap. 2 §

eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt,

att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är

tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen

har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen,

eller

5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt

eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att

uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller förhör

med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten

noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på

tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är

medgivet. Lag (1991:1470).

4 § Myndighet eller annat allmänt organ må ej efterforska

författaren till framställning som införts eller varit avsedd

att införas i tryckt skrift, den som utgivit eller avsett att

utgiva framställning i sådan skrift eller den som lämnat

meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i vidare mån än

som erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som ej

står i strid med denna förordning. Får efterforskning

förekomma, skall därvid beaktas den i 3 § angivna

tystnadsplikten. Lag (1976:955).

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet mot författarens

eller, i fall som avses i 1 §, mot utgivarens eller meddelarens

vilja på tryckt skrift sätter ut dennes namn, pseudonym eller

signatur eller åsidosätter sin tystnadsplikt enligt 3 §, döms

till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff

döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet på skriften såsom

författare, utgivare eller meddelare sätter ut namnet på eller

pseudonym eller signaturen för annan person än den verkliga

författaren, utgivaren eller meddelaren.

För efterforskning i strid med 4 § första meningen döms, om

efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller

fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket må väckas

endast om målsäganden anmält brottet till åtal. Lag

(1991:1470).

6 § Med författare likställes i detta kapitel annan som är att

anse som upphovsman till framställning som införts eller är

avsedd att införas i tryckt skrift. Lag (1976:955).

4 kap. Om tryckta skrifters framställning

1 § Rätt att själv eller med biträde av andra genom tryckpress

framställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare

eller svensk juridisk person. Lag (1976:955).

2 § Skrift, som i riket framställes genom tryckpress eller som

här mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller

liknande tekniskt förfarande och för vilken gäller

utgivningsbevis, skall innehålla tydliga uppgifter om vem som

har tryckt eller eljest mångfaldigat skriften samt om ort och

år för mångfaldigandet, om skriften är avsedd att utgivas i

riket och ej är att hänföra till bild- eller

tillfällighetstryck.

Om utsättande av uppgifter som avses i första stycket å skrift,

som mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller

liknande tekniskt förfarande och för vilken ej gäller

utgivningsbevis, är föreskrivet i 1 kap. 5 § första stycket.

Lag (1976:955).

3 § Med bild- eller tillfällighetstryck förstås i denna

förordning vykort och bildalbum, visitkort och notifikationer,

adresskort, etiketter, blanketter, reklam- och emballagetryck

samt annat affärstryck även som andra sådana tryckalster, allt

under förutsättning att på grund av texten eller vad eljest

framställes tryckfrihetsmissbruk kan anses uteslutet. Lag

(1976:955).

4 § Om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för

granskning och att lämna exemplar av skrift till bibliotek

eller arkiv föreskrives i lag. Lag (1976:955).

5 § Den som framställer skrift och därvid bryter mot 2 § första

stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Lag

(1976:955).

6 § har betecknats 4 § genom lag (1976:955).

7 § har upphävts genom lag (1976:955).

8 § har betecknats 5 § genom lag (1976:955).

9 § har betecknats 3 § genom lag (1976:955).

5 kap. Om utgivning av periodisk skrift

1 § Ägare till periodisk skrift skall vara svensk medborgare

eller svensk juridisk person. I lag får föreskrivas att även

utlänning eller utländsk juridisk person får vara ägare till

sådan skrift. Lag (1994:1376).

2 § För periodisk skrift skall finnas en utgivare.

Utgivare skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas

att även utlänning får vara utgivare.

Utgivare skall äga hemvist inom riket. Ej må den vara utgivare

som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har

förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag. Lag

(1988:1448).

3 § Utgivare för periodisk skrift utses av dess ägare.

Uppdrag att vara utgivare skall innefatta befogenhet att öva

inseende över skriftens utgivning och bestämma över dess

innehåll så att intet däri får införas mot utgivarens vilja.

Inskränkning i den befogenhet, som sålunda tillkommer

utgivaren, vare utan verkan.

4 § Då utgivare utsetts, åligge ägaren att göra anmälan därom

hos myndighet som angives i lag. Anmälan skall innehålla

uppgift å utgivarens namn och hemvist. Vid anmälan skall fogas

bevis att utgivaren fyller föreskrivna behörighetsvillkor samt

förklaring av utgivaren att han åtagit sig uppdraget att vara

utgivare. Lag (1976:955).

5 § En periodisk skrift får inte utgivas innan det har

utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot

utgivning enligt denna förordning. Ett sådant utgivningsbevis

meddelas av den myndighet som avses i 4 § på ansökan av

skriftens ägare. I ansökan skall anges skriftens titel och

utgivningsort samt utgivningsplanen för skriften.

Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en

anmälan om utgivare enligt 4 §.

En ansökan om utgivningsbevis får avslås, om skriftens titel

företer en sådan likhet med titeln på en annan skrift som det

finns ett utgivningsbevis för att förväxling lätt kan ske.

Ett utgivningsbevis gäller för en period av tio år från

utfärdandet. Därefter förfaller beviset. Beslut om att beviset

skall anses förfallet vid tioårsperiodens utgång meddelas av

den myndighet som avses i 4 §.

Beviset får förnyas på ansökan av skriftens ägare, varje gång

för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden. En

ansökan om förnyelse får göras tidigast ett år före och senast

på dagen för periodens utgång. För en ansökan om förnyelse av

ett utgivningsbevis gäller i övrigt samma bestämmelser som för

den första ansökan.

Om en ansökan om förnyelse har gjorts i rätt tid, fortsätter

beviset, trots vad som sägs i fjärde och femte styckena, att

gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har

vunnit laga kraft. Lag (1998:1438).

6 § Utfärdat utgivningsbevis må återkallas:

1. om ägaren anmält att skriftens utgivning upphört;

2. om äganderätten till skriften övergått till någon som ej

fyller föreskrivna behörighetsvillkor;

3. om utgivare ej finnes eller utgivaren ej fyller föreskrivna

behörighetsvillkor och behörig utgivare ej omedelbart utses;

4. om sex månader förflutit från den dag, då utgivningsbeviset

utfärdades, utan att skriften utkommit;

5. om den skrift, som beviset avser, icke under något av de två

senast förflutna kalenderåren å särskilda tider utkommit med

minst fyra nummer eller häften;

6. om inom sex månader, sedan skriften första gången utkom,

visas att beviset med hänsyn till stadgandet i 5 § sista

stycket icke bort utfärdas; eller

7. om titeln å en skrift typografiskt sett givits sådan likhet

med titeln å annan skrift, för vilken utgivningsbevis

utfärdats, att förväxling lätt kan ske samt rättelse ej

omedelbart vidtages.

Beslut om återkallelse meddelas av myndighet som avses i 4 §. I

ärenden, som avses i första stycket 2-7, skola, om det kan ske,

ägaren och utgivaren erhålla tillfälle att yttra sig. Lag

(1976:955).

7 § Har ett utgivningsbevis återkallats på grund av ett

förhållande som avses i 6 § första stycket 2, 3, 5 eller 7

eller har beviset förklarats förfallet, får det ändå inte utan

medgivande av skriftens ägare utfärdas ett utgivningsbevis för

en annan skrift vars titel visar en sådan likhet med skriftens

titel att förväxling lätt kan ske, innan två år har förflutit

sedan beslutet om återkallelse meddelades eller beviset

förföll. Lag (1998:1438).

8 § Är utgivaren ej längre behörig eller kommer hans uppdrag

eljest att upphöra, åligge ägaren att genast draga försorg om

att ny utgivare utses samt att därom göra anmälan hos myndighet

som avses i 4 §. Angående sådan anmälan äge vad i 4 § är

föreskrivet motsvarande tillämpning; vid anmälan skall, om det

kan ske, fogas bevis att den förre utgivaren erhållit del av

anmälan.

Om utgivningsorten eller utgivningsplanen ändras, skall ägaren

genast anmäla det till den myndighet som avses i 4 §. Lag

(1988:1448).

9 § För utgivare av periodisk skrift må finnas en eller flera

ställföreträdare. Ställföreträdare utses av utgivaren. Då

ställföreträdare utsetts, skall anmälan därom göras hos

myndighet som avses i 4 §. Vid anmälan skall fogas bevis att

ställföreträdaren fyller för utgivare föreskrivna

behörighetsvillkor samt förklaring dels av ställföreträdaren

att han åtagit sig uppdraget och dels av ägaren att han godkänt

ställföreträdaren.

Angående ställföreträdare gälle i övrigt vad i 2 § andra och

tredje styckena är stadgat. Kommer utgivarens uppdrag att

upphöra, vare även uppdraget som ställföreträdare förfallet.

Lag (1988:1448).

10 § Utgivaren må, sedan anmälan om ställföreträdare blivit

gjord, överlämna åt denne eller, om flera ställföreträdare

finnas, åt någon av dem att i utgivarens ställe utöva den

befogenhet, som enligt 3 § tillkommer utgivaren.

Kan det antagas att utgivaren på grund av sjukdom eller av

annan tillfällig orsak oavbrutet under minst en månad ej kommer

att utöva befogenheten som utgivare, skall han snarast

överlämna denna till ställföreträdare. Finnes ej

ställföreträdare eller kommer uppdraget för den eller dem som

utsetts till ställföreträdare att upphöra, åligge utgivaren att

genast draga försorg om att ställföreträdare utses och att

anmälan därom sker på sätt i 9 § är föreskrivet.

11 § Å varje nummer eller häfte av periodisk skrift skall

utgivarens namn utsättas.

Är befogenheten som utgivare överlämnad till ställföreträdare,

skall å varje nummer eller häfte av skriften, varom är fråga,

angivas att ställföreträdaren inträtt som utgivare; sker det,

erfordras ej att även utgivarens namn utsättes.

12 § Utgiver ägare till periodisk skrift sådan skrift utan att

utgivningsbevis finnes eller ägaren är behörig

eller underlåter ägaren att på sätt i 8 § sägs draga försorg om

att ny utgivare utses och göra anmälan därom

eller underlåter utgivare att, i fall som avses i 10 § andra

stycket, överlämna sitt uppdrag till ställföreträdare

eller utgiver någon periodisk skrift, för vars utgivning förbud

enligt denna förordning meddelats eller som uppenbart utgör

fortsättning av sådan skrift

eller låter någon å periodisk skrift angiva sitt namn som

utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig,

straffes med böter; har skriften förklarats brottslig eller äro

omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må dömas till

fängelse i högst ett år. Lag (1991:1470).

13 § Såsom i 12 § sägs straffes den som i ansökan eller

anmälan, som avses i detta kapitel, eller i förklaring, som

bifogats sådan ansökan eller anmälan, mot bättre vetande lämnat

oriktig uppgift.

14 § Underlåter ägaren till en periodisk skrift att enligt 8 §

anmäla ny utgivningsort eller ny utgivningsplan, skall han

dömas till penningböter.

Överträder utgivare vad i 11 § är föreskrivet, vare straffet

penningböter. Vad nu sagts gälle ock ställföreträdare, vilken

inträtt som utgivare. Lag (1991:1470).

6 kap. Om tryckta skrifters spridning

1 § Rätt att själv eller med biträde av andra till salu hålla,

försända eller annorledes sprida tryckta skrifter skall

tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.

2 § Utan hinder av denna förordning gälle vad i lag är stadgat

för det fall att någon

1. förevisar pornografisk bild på eller vid allmän plats genom

skyltning eller annat liknande förfarande på sätt som är ägnat

att väcka allmän anstöt eller utan föregående beställning med

posten sänder eller på annat sätt tillställer någon sådan bild;

2. bland barn och ungdom sprider tryckt skrift, som genom sitt

innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig

fara för de ungas sedliga fostran.

Beträffande spridande av sådan karta över Sverige eller del

därav som innehåller upplysning av betydelse för rikets

försvar, eller av därmed jämförlig ritning eller bild meddelas

närmare bestämmelser i lag. Lag (1971:29).

3 § Saknar skrift, som avses i 4 kap. 2 § första stycket, där

föreskriven uppgift eller är sådan uppgift eller uppgift enligt

1 kap. 5 § första stycket 2 å skrift, som där åsyftas,

utspridaren veterligt, oriktig, straffes utspridaren med

penningböter.

För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veterligt,

lagts under beslag eller förklarats konfiskerad eller utgivits

i strid mot förbud som enligt denna förordning meddelats för

skriftens utgivning eller uppenbart utgör fortsättning av

skrift som avses med sådant förbud, vare straffet böter eller

fängelse i högst ett år. Lag (1991:1470).

4 § För tryckt skrifts försändande genom postbefordringsföretag

eller annan allmän trafikanstalt skola ej på grund av skriftens

innehåll gälla särskilda inskränkningar eller villkor. Vad nu

sagts skall dock ej avse försändande, som innebär överträdelse

av vad i 3 § är stadgat.

Allmän trafikanstalt, som mottagit tryckt skrift för befordran,

skall ej anses som skriftens utspridare. Lag (1994:1474).

TRYCKFRIHHETSFÖRORDNINGEN KAPITEL 7-13

YTTRANDEFRIHETSGRUNDLAGEN

Sveriges statsskick

Startsida

Startpage

Last updated at 2002.02.27