Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1701
KAPITEL 7-13
7 kap. Om tryckfrihetsbrott
1 § Med tryckfrihetsbrott förstås i denna förordning de gärningar som anges i 4 och 5 §§. Lag (1988:1448).
2 § Såsom tryckfrihetsbrott skall icke anses tillkännagivande i annons eller annat sådant meddelande, om ej av meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för sådant brott kan
ifrågakomma.
Är i förening med omständighet, som icke omedelbart framgår av meddelandets innehåll, meddelandet
straffbart, gälle vad därom är stadgat.
Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om meddelande genom chiffer
eller på annat sätt, som är hemligt för allmänheten.
3 § Om någon lämnar meddelande, som avses i 1 kap. 1 § tredje
stycket, eller, utan att svara enligt 8 kap., medverkar till
framställning, som är avsedd att införas i tryckt skrift, såsom
författare eller annan upphovsman eller såsom utgivare och
därigenom gör sig skyldig till
1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig
befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi,
landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till
sådant brott;
2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig
för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med
myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är
uppsåtlig; eller
3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som
angivas i särskild lag,
gäller om ansvar för sådant brott vad i lag är stadgat.
Om någon anskaffar uppgift eller underrättelse i sådant syfte
som avses i 1 kap. 1 § fjärde stycket och därigenom gör sig
skyldig till brott som angives i förevarande paragrafs första
stycke 1, gäller om ansvar härför vad i lag är stadgat.
Det som sägs i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen skall
gälla också i fråga om förslag till föreskrifter som avses i
första stycket 3. Lag (1988:1448).
4 § Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän
tryckfrihet skall såsom tryckfrihetsbrott anses följande
gärningar, om de begås genom tryckt skrift och är straffbara
enligt lag:
1. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav
skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med
utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i
beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda
lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen,
regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med
utländskt bistånd framtvingas eller hindras, såframt gärningen
innebär fara för uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi;
2. krigsanstiftan, såframt fara för att riket skall invecklas i
krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt
bistånd;
3. spioneri, varigenom någon för att gå främmande makt till
handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande
försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt,
underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt, vars
uppenbarande för främmande makt kan medföra men för
totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet, vare sig
uppgiften är riktig eller ej;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri;
4. obehörig befattning med hemlig uppgift, varigenom någon utan
syfte att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar,
lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig
natur, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för
rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av
krig föranledda utomordentliga förhållanden eller eljest för
rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller ej;
försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med
hemlig uppgift;
stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt,
vid vilken bedömning särskilt skall beaktas om gärningen
innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av
synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig
eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brotts-
lige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst
betrotts honom;
5. vårdslöshet med hemlig uppgift, varigenom någon av grov
oaktsamhet begår gärning som avses under 4;
6. uppror, förövad med uppsåt att statsskicket skall med
vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att
åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller
högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras,
såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;
7. landsförräderi eller landssvek, i vad därigenom, då riket är
i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant
brott äger tillämpning, någon missleder eller förråder dem som
är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri,
trolöshet eller modlöshet, förråder egendom som är av betydelse
för totalförsvaret eller begår annan liknande förrädisk gärning
som är ägnad att medföra men för totalförsvaret eller
innefattar bistånd åt fienden;
försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi
eller landssvek;
8. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av
oaktsamhet begår gärning som avses under 7;
9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, varigenom, då
riket är i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om
sådant brott äger tillämpning, någon sprider falska rykten
eller andra osanna påståenden, som är ägnade att framkalla fara
för rikets säkerhet, eller till främmande makt framför eller
låter framkomma sådana rykten eller påståenden eller bland
krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden
som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet;
10. uppvigling, varigenom någon uppmanar eller eljest söker
förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig
skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet eller åsidosättande
av vad som åligger krigsman i tjänsten;
11. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker
missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer
med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung eller trosbekännelse;
13. olaga våldsskildring, varigenom någon i bild skildrar
sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte
gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig;
14. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller
klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som
är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, och, om den
förtalade är avliden, gärningen är sårande för de efterlevande
eller eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den
avlidne, dock ej om det med hänsyn till omständigheterna var
försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att
uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den;
15. förolämpning, varigenom någon smädar annan genom kränkande
tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende
mot honom. Lag (1998:1438).
5 § Som tryckfrihetsbrott skall anses också sådana gärningar,
begångna genom tryckt skrift och straffbara enligt lag, som
innebär att någon
1. uppsåtligen offentliggör allmän handling som ej är
tillgänglig för envar, om han fått tillgång till handlingen i
allmän tjänst, under utövande av tjänsteplikt eller i därmed
jämförbart förhållande;
2. offentliggör uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter
tystnadsplikt som avses i den i 3 § första stycket 3 angivna
särskilda lagen;
3. när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör
uppgift om förhållanden vilkas röjande enligt lag innefattar
annat brott mot rikets säkerhet än som anges i 4 §. Lag
(1988:1448).
6 § Vad i lag är stadgat angående påföljd för brott, som avses
i 4 och 5 §§, gälle ock då brottet är att anse som
tryckfrihetsbrott.
Angående enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott stadgas
i 11 kap. Fälles den tilltalade för brott, som avses i 4 § 14
eller 15, må ock, då fråga är om periodisk skrift, på yrkande
förordnas att domen skall införas i skriften. Lag (1988:1448).
7 §4 Tryckt skrift, som innefattar tryckfrihetsbrott, må
konfiskeras.
Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning
avsedda exemplar av skriften skola förstöras samt att med formar,
stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, uteslutande för
tryckningen av skriften användbara materialier skall så
förfaras att missbruk därmed ej kan ske. Lag (1998:1438).
8 § I samband med konfiskering av periodisk skrift må, då fråga
är om något av de brott som avses i 4 § 1-3, 4 såvida det
brottet är att anse som grovt, samt 6 och 7, meddelas förbud
att utgiva skriften under viss, av rätten bestämd tid, högst
sex månader från det domen i tryckfrihetsmålet vinner laga
kraft. Förbud som nu sagts må dock meddelas allenast då riket
befinner sig i krig.
Angående konfiskering av periodisk skrift, som sprides i strid
mot utgivningsförbud eller uppenbart utgör fortsättning av
skrift som avses med sådant förbud, gälle vad i allmänhet är
stadgat om förverkande av föremål på grund av brott. Lag
(1988:1448).
8 kap. Ansvarighetsregler
Om ansvaret för periodisk skrift
1 § För tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svare den som
var anmäld som utgivare, då skriften utgavs.
Var ställföreträdare anmäld och har han inträtt som utgivare,
svare ställföreträdaren. Lag (1976:955).
2 § Fanns ej utgivningsbevis, då skriften utgavs, eller var
utgivare, som enligt 1 § första stycket har att svara, ej
längre behörig eller hade hans uppdrag eljest upphört, svare
skriftens ägare.
Ägare vare ock ansvarig, om utgivaren var utsedd för skens
skull eller denne eljest, då skriften utgavs, uppenbart icke
innehade den befogenhet, som enligt 5 kap. 3 § skall tillkomma
honom.
Var ställföreträdare, vilken inträtt som utgivare, ej längre
behörig, då skriften utgavs, eller hade hans uppdrag eljest
upphört eller förelåg beträffande ställföreträdaren
förhållande, som i andra stycket sägs, svare utgivaren. Lag
(1976:955).
3 § Kan det ej visas vem som var ägare, då skriften utgavs,
svare i ägarens ställe den som tryckt skriften. Lag (1976:955).
4 § Sprider någon periodisk skrift, varå uppgift om vem som
tryckt skriften saknas eller, utspridaren veterligt, är
oriktig, och kan det ej utrönas vem som tryckt skriften, svare
i stället för den som tryckt skriften utspridaren. Lag
(1976:955).
Om ansvaret för tryckt skrift, som ej är periodisk
5 § För tryckfrihetsbrott genom tryckt skrift, som ej är
periodisk, svare skriftens författare, om han på sätt i 3 kap.
2 § sägs uppgivits vara författare till skriften. Författaren
vare dock ej ansvarig, om skriften utgivits utan hans samtycke
eller hans namn, pseudonym eller signatur utsatts därå mot hans
vilja. Lag (1976:955).
6 § Är författare ej enligt 5 § ansvarig för skrift, vilken
innehåller eller är avsedd att innehålla bidrag av flera
författare, och har på sätt i 3 kap. 2 § sägs särskild utgivare
för skriften uppgivits, svare utgivaren.
För annan skrift än i första stycket avses svare utgivaren,
allenast om författaren var avliden, då skriften utgavs.
Utgivaren vare ej ansvarig, om hans namn, pseudonym eller
signatur utsatts å skriften mot hans vilja.
Med utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås den
som, utan att vara skriftens författare, tillhandahållit den
för tryckning och utgivning. Lag (1976:955).
7 § Är varken författare eller utgivare enligt 5 eller 6 §
ansvarig eller var han vid skriftens utgivning avliden, svare
förläggaren.
Med förläggare till tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås
den som omhänderhaft tryckning och utgivning av annans skrift.
8 § Fanns ej förläggare eller kan det ej visas vem han är,
svare i förläggarens ställe den som tryckt skriften. Lag
(1976:955).
9 § I fråga om ansvar för utspridare av tryckt skrift, som ej
är periodisk, äge vad i 4 § stadgats motsvarande tillämpning.
Gemensamma bestämmelser
10 § Hade den som enligt 2, 5, 6 eller 7 § skulle ha att svara
vid skriftens utgivning ej känt hemvist inom riket och kan ej
heller i målet utrönas, var han här i riket uppehåller sig,
skall ansvaret övergå å den som efter honom har att svara, dock
ej å utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, i annat
fall än som avses i 6 § första stycket eller å utspridare.
Lag samma vare, om beträffande den som enligt 1, 2, 5, 6 eller
7 § skulle ha att svara förelåg omständighet, vilken enligt lag
utesluter straffbarhet, samt den efter honom ansvarige ägt
eller bort äga kännedom om omständigheten.
11 § Till omständighet, som enligt detta kapitel skulle medföra
att annan än den tilltalade hade att svara, må hänsyn tagas
allenast om den åberopas före huvudförhandlingen.
12 § Vid bedömande av fråga om ansvar för den som enligt detta
kapitel har att svara för tryckt skrift skall så anses som om
vad skriften innehåller införts däri med hans vetskap och
vilja.
9 kap. Om tillsyn och åtal
1 § Justitiekanslern skall vaka över att de gränser för
tryckfriheten som angivas i denna förordning ej överskridas.
Lag (1976:955).
2 § Justitiekanslern är ensam åklagare i mål om
tryckfrihetsbrott. Ej må annan än Justitiekanslern inleda
förundersökning rörande tryckfrihetsbrott. Endast
Justitiekanslern och rätten äga besluta om tvångsmedel med
anledning av misstanke om sådant brott, om ej annat är
föreskrivet i denna förordning.
Regeringen äger hos Justitiekanslern anmäla skrift till åtal
för tryckfrihetsbrott. I lag må föreskrivas att allmänt åtal
för tryckfrihetsbrott må väckas endast efter regeringens
medgivande.
Justitiekanslern är tillika ensam åklagare i annat
tryckfrihetsmål än mål om tryckfrihetsbrott samt i mål som
eljest avser brott mot bestämmelse i denna förordning; om
befogenhet för Riksdagens ombudsman att vara åklagare i mål som
nu angivits gäller dock vad i lag är stadgat. Lag (1976:955).
3 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, i fråga om
periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde
utgivningsbevis inom sex månader och i fråga om annan skrift
inom ett år från det skriften utgavs, vid påföljd att skriften
eljest är från sådant åtal fri. Utan hinder av vad nu sagts må
dock, sedan allmänt åtal inom nämnda tid blivit väckt, nytt
åtal väckas mot annan, som är för brottet ansvarig.
Vad i lag är stadgat om tid, inom vilken brott skall beivras
för att påföljd för brott ej skall anses bortfallen, gälle även
i fråga om tryckfrihetsbrott. Lag (1976:955).
4 § Angående målsägandes rätt att angiva tryckfrihetsbrott
eller tala därå gälle vad i lag är stadgat.
5 § Finnes ej någon, som enligt 8 kap. är för brottet
ansvarig, eller kan ej stämning här i riket delgivas honom, må
åklagaren eller målsäganden i stället för att väcka åtal göra
ansökan om skriftens konfiskering. Lag (1998:1438).
10 kap. Om särskilda tvångsmedel
1 § Förekommer anledning att tryckt skrift på grund av
tryckfrihetsbrott kan konfiskeras, må i avbidan på beslut därom
skriften läggas under beslag.
I avbidan på rättens beslut må ock, i fall som avses i 7 kap. 8 §,
meddelas utgivningsförbud för periodisk skrift. Lag
(1998:1438).
2 § Innan åtal för tryckfrihetsbrott väckts eller ansökan hos
rätten gjorts om skriftens konfiskering, må, om brottet hör
under allmänt åtal, förordnande enligt 1 § om beslag och
utgivningsförbud meddelas av Justitiekanslern. I lag må
föreskrivas att även allmän åklagare äger förordna om beslag
inom sitt verksamhetsområde. Lag (1976:955).
3 § Då allmän åklagare förordnat om beslag, skall anmälan därom
skyndsamt göras hos Justitiekanslern. Denne har att genast
pröva huruvida beslaget skall äga bestånd. Lag (1976:955).
4 § Då Justitiekanslern förordnat om beslag eller fastställt
beslag varom allmän åklagare förordnat, skall åtal vara väckt
eller ansökan om konfiskering av skriften gjord inom två
veckor, sedan Justitiekanslern meddelade beslutet. Sker det ej,
vare beslaget samt, om utgivningsförbud är därmed förenat, även
förbudet förfallet. Lag (1976:955).
5 § Sedan åtal för tryckfrihetsbrott väckts eller ansökan hos
rätten gjorts om skriftens konfiskering, äge rätten förordna om
beslag och utgivningsförbud samt häva beslag eller förbud, som
tidigare meddelats.
Då målet avgöres, pröve rätten, om meddelat förordnande
fortfarande skall bestå. Avvisas målet på den grund att rätten
icke är behörig eller skiljer rätten eljest målet från sig utan
att prövning av skriftens brottslighet ägt rum och finnes
anledning antaga att talan om skriftens konfiskering kommer att
föras i annat mål, äge rätten bestämma att förordnandet skall
bestå under viss, av rätten utsatt tid. Väckes ej talan inom
denna tid, vare förordnandet förfallet.
6 § Förordnande om beslag skall innehålla uppgift å det eller
de stycken i skriften, som föranlett beslaget, och gälle endast
band, del, nummer eller häfte, vari samma stycken förekomma.
7 § Förordnande om beslag skall av polismyndighet genast
verkställas.
Angående förbud mot spridande av tryckt skrift, som lagts under
beslag, är stadgat i 6 kap. 3 §. Lag (1976:955).
8 § Verkställande av beslag å tryckt skrift skall uteslutande
omfatta de för spridning avsedda exemplaren av skriften.
Bevis om tryckt skrifts tagande i beslag skall utan avgift
tillställas såväl den, hos vilken beslaget verkställes, som den
som tryckt skriften. Beviset skall innehålla uppgift å det
eller de stycken i skriften, vilka föranlett beslaget. Lag
(1976:955).
9 § Då förordnande om beslag blivit hävt eller förfallit, skall
verkställighet av beslaget genast gå åter.
10 § har upphävts genom lag (1971:29).
11 § Är riket i krig eller krigsfara och anträffas vid
avdelning av försvarsmakten tryckt skrift, som uppenbart innefattar
sådan enligt 7 kap. 4 § straffbar uppvigling att krigsman därigenom
kan förledas åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten, får
skriften efter beslut av befattningshavare, som enligt lag
skall avgöra frågor om disciplinansvar beträffande personal vid
avdelningen, i avbidan på förordnande om beslag tagas i förvar.
Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut som avses i
första stycket åtgärd som där sägs vidtagas av annan
befattningshavare enligt bestämmelser som meddelas i lag.
Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare
som avses i första stycket. Denne har att genast pröva om
skriften skall kvarbliva i förvar. Lag (1988:1448).
12 § Då enligt 11 § beslut meddelats angående tryckt skrifts
tagande i förvar, skall anmälan därom, så snart ske kan, göras
hos Justitiekanslern. Denne har att genast pröva, huruvida
skriften skall läggas under beslag. Lag (1976:955).
13 § Angående beslag å periodisk skrift, som sprides i strid
mot utgivningsförbud eller uppenbart utgör fortsättning av
skrift som avses med sådant förbud, gälle vad i allmänhet är
stadgat om beslag å föremål, som må förklaras förverkat.
14 § Exemplar av tryckt skrift, vilket skäligen kan antas äga
betydelse för utredning i tryckfrihetsmål, får tas i beslag.
Därvid gäller vad i 2 och 3 §§, 5 § första stycket, 6 §, 7 §
första stycket samt 9 § är stadgat. I övrigt skall i
tillämpliga delar gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om
beslag. Åtal skall dock alltid väckas inom en månad från det
att beslut om beslag meddelades, om inte rätten på
Justitiekanslerns framställning medger att tiden förlängs. Lag
(1994:1475).
11 kap. Om enskilt anspråk
1 § Enskilt anspråk i anledning av missbruk av tryckfriheten må
grundas allenast därå att den skrift, som anspråket avser,
innefattar tryckfrihetsbrott. Sådant anspråk må, om ej annat
nedan stadgas, icke göras gällande mot annan än den som enligt
8 kap. svarar för brottet. Har på grund av omständighet, som
avses i 8 kap. 10 §, ansvaret övergått å honom, må anspråket
göras gällande även mot den som före honom haft att svara, om
och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag må göras
gällande.
Vad i 8 kap. 12 § är stadgat i fråga om ansvar gälle ock
beträffande enskilt anspråk.
Om enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 2 eller 3 §
gäller vad i lag är stadgat. Lag (1976:955).
2 § För enskilt anspråk, som må göras gällande mot utgivare av
periodisk skrift eller ställföreträdare för denne, svare ock
skriftens ägare. I fråga om annan tryckt skrift svare för
anspråk, som må göras gällande mot författaren eller utgivaren,
även skriftens förläggare.
3 § Har någon som laga ställföreträdare för juridisk person
eller som förmyndare, god man eller förvaltare att svara för
enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott, får anspråket
göras gällande även mot den juridiska personen eller mot den,
för vilken förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren
förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest
enligt lag får göras gällande. Lag (1988:1448).
4 § Skall någon enligt detta kapitel jämte annan svara för
enskilt anspråk, svare de en för båda och båda för en. Om
bestämmande av ansvarigheten mellan dessa inbördes gälle vad
eljest är stadgat.
5 § Enskilt anspråk i anledning av tryckfrihetsbrott må göras
gällande utan hinder av att fråga om ansvar för brottet
förfallit eller talan därom eljest ej kan föras.
12 kap. Om rättegången i tryckfrihetsmål
1 § Tryckfrihetsmål upptagas av tingsrätt inom vars domkrets
länsstyrelse har sitt säte. Förekommer anledning att även annan
tingsrätt inom länet skall äga upptaga tryckfrihetsmål, äger
regeringen förordna därom.
Till tryckfrihetsmål hänföras mål angående ansvar eller enskilt
anspråk på grund av tryckfrihetsbrott så ock ansökningsmål, som
avses i 9 kap. 5 §. Till tryckfrihetsmål hänföras även mål
angående ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott enligt
7 kap. 3 §. Är fråga om brott enligt sistnämnda paragrafs andra
stycke och har den som anskaffat uppgiften eller underrättelsen
ej offentliggjort denna i tryckt skrift eller meddelat den till
annan för sådant offentliggörande, skall dock målet handläggas
som tryckfrihetsmål endast om det är uppenbart att anskaffandet
skett för offentliggörande i tryckt skrift. Lag (1976:955)
2 § I tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall
frågan, huruvida brott föreligger, prövas av en jury om nio
medlemmar, såframt ej parterna å ömse sidor förklara sig vilja
utan sådan prövning hänskjuta målet till rättens avgörande.
Frågan, huruvida den tilltalade enligt 8 kap. är ansvarig för
skrift, prövas dock alltid enbart av rätten. Då jury prövar,
huruvida brott föreligger, skall så anses vara fallet, om minst
sex jurymän äro ense därom.
Finner juryn att brott icke föreligger, skall den tilltalade
frikännas. Har
juryn funnit brott föreligga, skall även rätten pröva frågan
härom. Är rätten av annan mening än juryn, äger rätten frikänna
den tilltalade eller hänföra brottet under mildare
straffbestämmelse än den som juryn tillämpat. Högre rätt, dit
talan mot tingsrättens dom fullföljts, äge ej i vidare mån än
tingsrätten frångå juryns bedömning. Lag (1976:955).
3 § För varje län skall utses jurymän, fördelade i två grupper
med sexton jurymän i första gruppen och åtta jurymän i andra
gruppen. För Stockholms län skall dock första gruppen omfatta
tjugofyra jurymän och andra gruppen tolv jurymän. Jurymännen i
den andra gruppen skall vara eller ha varit nämndemän vid
allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Lag
(1994:1475).
4 § Jurymännen utses genom val för en tid av fyra kalenderår.
Valet skall förrättas av landstingsfullmäktige i länet eller,
då inom länet finns kommun som ej tillhör landsting, av
landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige i kommunen. I
Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands
kommun. Skall enligt vad nu sagts jurymännen väljas av mer än
en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet jurymän inom
vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av
folkmängden.
Då juryman skall väljas, ankommer det på tingsrätten att göra
anmälan därom till den som har att föranstalta om valet. Lag
(1998:1438).
5 § Till jurymän skola utses svenska medborgare, som äro
bosatta inom länet. De bör vara kända för omdömesgillhet,
självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör skilda
samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av länet
vara företrädda. Den som är underårig eller som har förvaltare
enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryman. Lag
(1988:1448).
6 § Juryman, som fyllt sextio år, äge avsäga sig uppdraget.
Vill juryman eljest avgå, pröve tingsrätten, om giltigt hinder
föreligger för honom att utöva uppdraget. Upphör juryman att
vara valbar, vare uppdraget förfallet. Lag (1971:27).
7 § Avgår juryman eller upphör han att vara valbar, skall inom
den grupp av jurymän, som den avgångne tillhörde,
valmyndigheten utse annan i hans ställe för återstoden av
valperioden. Valet får i landstingsfullmäktiges ställe
företagas av landstingsstyrelsen; dock gäller sådant val endast
för tiden intill landstingsfullmäktiges nästkommande möte. Lag
(1998:1438).
8 § Klagan över val av juryman skall föras hos tingsrätten.
Ehuru klagan ej föres, pröve rätten den valdes behörighet.
Beträffande fullföljd av talan mot tingsrätts beslut i fråga,
som avses i första stycket, gälle vad i lag är stadgat om
fullföljd av talan mot underrätts beslut i rättegång. Mot
hovrätts beslut må talan ej föras.
Föres klagan, lände valet dock till efterrättelse, om ej rätten
förordnar annat. Lag (1971:27).
9 § De som äro utsedda till jurymän skola uppföras å en
jurymannalista. I denna skall varje grupp upptagas särskilt.
10 § I ett mål i vilket jury skall delta, skall rätten föredra
jurymannalistan och behandla frågan, om det föreligger jäv mot
någon som är upptagen på listan. Om jäv mot juryman gäller vad
som i lag är stadgat om domare.
Därefter skall juryn bildas av de ojäviga jurymännen på så sätt
att vardera parten får utesluta tre jurymän inom den första
gruppen och en inom den andra samt att rätten genom lottning
bland de övriga tar ut så många till suppleanter att sex
kvarstår i den första gruppen och tre i den andra.
För jury i Stockholms län får vardera parten utesluta fem
jurymän inom den första gruppen och två inom den andra. Lag
(1994:1475).
11 § Äro å ena sidan flera parter och vill endast någon av dem
begagna sin uteslutningsrätt, gälle den uteslutning han
företager även för de övriga. Vilja medparter utesluta olika
jurymän och kunna de ej enas, företage rätten uteslutningen
genom lottning.
12 § Ej må någon utan laga förfall undandraga sig att
tjänstgöra i jury.
Kan på grund av jäv eller laga förfall för juryman nödigt antal
ledamöter i någon grupp ej erhållas, nämne rätten för varje
juryman som erfordras tre till jurymän inom gruppen behöriga
personer. Av de sålunda nämnda äge vardera parten utesluta en.
Ej må till juryman nämnas någon som förut i samma mål
uteslutits.
13 § Förekomma samtidigt flera mål, vari jury skall deltaga, må
rätten, efter parternas hörande, förordna att samma jury skall
tjänstgöra i alla målen. Skall jury utses gemensamt för flera
mål, äge vad i 11 § är stadgat om uteslutning av juryman i mål,
vari å ena sidan äro flera parter, motsvarande tillämpning. Lag
(1976:955).
14 § Föres i mål om ansvar jämväl talan om enskilt anspråk mot
annan än den tilltalade, skola de åtgärder av svarandepart, som
avses i 2 § första stycket, 10 § andra stycket och 12 § andra
stycket, ankomma på den tilltalade.
Då talan utan samband med åtal föres om tryckt skrifts
konfiskering eller om enskilt anspråk gälle om rättegången i
sådant mål vad i 2 och 10-13 §§ är föreskrivet; har frågan
huruvida brott föreligger tidigare prövats i tryckfrihetsmål
avseende ansvar för brott, skall dock prövning av samma fråga
ej ånyo äga rum. I ansökningsmål skall den uteslutning av
jurymän, som eljest ankommer på parterna, företagas av rätten
genom lottning. Lag (1998:1438).
15 § Närmare bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål
meddelas i lag.
Äro inom samma län flera tingsrätter, vilka äga upptaga
tryckfrihetsmål, skola de uppgifter, som avses i 4, 6, 8 och 9
§§, fullgöras av den tingsrätt regeringen bestämmer. Lag
(1974:155).
16 § För fall då riket är i krig eller krigsfara eller det
råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig eller krigsfara vari riket har befunnit sig får
föreskrifter om anstånd med val av jurymän och om undantag från
jurymäns rätt att avsäga sig sitt uppdrag meddelas i lag eller,
efter bemyndigande i lag, av regeringen genom förordning. Lag
(1988:1448).
13 kap. Om utrikes tryckta skrifter m.m.
1 § I fråga om skrift som tryckts utom riket och som utges här
skall, om inte annat sägs nedan, i tillämpliga delar gälla vad
som är föreskrivet i 1 kap., 3 kap., 6 kap., 7 kap., 8 kap. 1,
2, 5-7 och 10-12 §§ samt 9-12 kap. Lag (1991:1470).
2 § Skrift, som tryckts utom riket, skall anses här utgiven då
den på sätt i 1 kap. 6 § sägs blivit utlämnad för spridning
inom riket. Lag (1991:1470).
3 § Är periodisk skrift, som tryckes utom riket, huvudsakligen
avsedd för spridning inom riket, gälle i tillämpliga delar vad
i 5 kap. är stadgat; vad där sägs om ägares behörighet skall
icke äga tillämpning.
För utgivning här i riket av annan utom riket tryckt periodisk
skrift erfordras ej utgivningsbevis. Finnes sådant bevis, skall
i fråga om skriften tillämpas vad i första stycket sägs. Lag
(1991:1470).
4 § Vad i denna förordning är stadgat om ansvarighet för den
som tryckt skrift skall i fråga om skrift, som tryckts utom
riket, avse den som låtit utlämna skriften för spridning inom
riket eller, om det ej kan visas vem han är eller han ej, då
skriften här utgavs, ägde hemvist inom riket, den som enligt 6
kap. är att anse som utspridare. Lag (1991:1470).
5 § Om skyldighet att för granskning bevara exemplar av skrift,
som tryckts utom riket, och att lämna exemplar av sådan skrift
till bibliotek eller arkiv föreskrives i lag. Lag (1991:1470).
6 § I fråga om skrift som trycks utom riket och som utges här
men som inte huvudsakligen är avsedd för spridning inom riket
och för vilken inte heller utgivningsbevis finns gäller
bestämmelserna i 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena angående
meddelande och anskaffande av uppgifter och underrättelser för
offentliggörande om inte
1. meddelandet eller anskaffandet innefattar brott mot rikets
säkerhet;
2. meddelandet innefattar utlämnande eller tillhandahållande
som avses i 7 kap. 3 § första stycket 2;
3. meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.
Första stycket tillämpas också i fråga om en skrift som inte
ges ut i Sverige, oavsett om skriften trycks här eller
utomlands. Härvid jämställs med den som lämnar meddelande för
offentliggörande den som på annat sätt medverkar till
framställning i periodisk skrift såsom författare eller annan
upphovsman.
Är meddelandet eller anskaffandet straffbart enligt vad som
följer av första och andra styckena, gäller vad som är
föreskrivet därom. Mål angående ansvar eller enskilt anspråk på
grund av brott som nu sagts skall handläggas som
tryckfrihetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra stycket tredje
meningen har motsvarande tillämpning. I fråga om rätt till
anonymitet för meddelaren gäller vad som är föreskrivet i 3
kap.; bestämmelsen i 3 § 3 skall dock omfatta även annat brott
mot rikets säkerhet än som där avses. Lag (1998:1438).
14 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle,
utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger, även
dom i tryckfrihetsmål.
Beviljas resning i mål, vari jury prövat huruvida brott
föreligger, och grundas resningen på omständighet som kan
antagas hava inverkat på
juryprövningen, skall samtidigt beslutas att målet skall ånyo
upptagas inför jury av den rätt som först dömt i målet. Om
resning beviljas till den tilltalades förmån och saken är
uppenbar, får den domstol som beviljar resningen i stället
omedelbart ändra domen. Lag (1988:1447).
2 § Då på grund av högre rätts beslut tryckfrihetsmål, vari
jury deltagit, skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som
först dömt i målet, gälle om juryns tillsättande vad i 12 kap.
10-14 §§ är stadgat.
3 § Tryckfrihetsmål och annat mål om brott mot bestämmelserna i
denna förordning skola alltid skyndsamt behandlas.
4 § har upphävts genom lag (1976:955).
5 § I allt varom bestämmelse ej meddelats i denna förordning
eller i särskild lag, som utfärdas med stöd därav, gälle vad i
lag eller författning eljest är stadgat.
Utlänning vare, såvitt ej annat följer av denna förordning
eller annan lag, likställd med svensk medborgare. Lag
(1976:955).
6 § har upphävts genom lag (1974:155).
Övergångsbestämmelser
1976:955
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
2. De nya bestämmelserna äger ej tillämpning på skrift, som
mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande
tekniskt förfarande och som utgivits före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången
i mål som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.
4. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
5. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
6. _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
1982:938
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Vad som
föreskrivs om kyrkomötet i 2 kap. 5 § i dess nya lydelse skall
gälla också i fråga om tidigare allmänt kyrkomöte.
1994:1475
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Har
Justitiekanslern före ikraftträdandet beslutat om beslag enligt
10 kap. 14 § skall äldre bestämmelser tillämpas för beslaget. I
mål där juryn redan bildats före ikraftträdandet skall äldre
bestämmelser tillämpas även vid den fortsatta handläggningen av
målet.
1998:1438
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre föreskrifter tillämpas på sådana tekniska upptagningar
som spritts före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 1 kap. 7 § samt 5 kap. 5 och 7 §§
gäller även för utgivningsbevis som har utfärdats före
ikraftträdandet. I stället för vad som sägs i 5 kap. 5 § fjärde
stycket första meningen gäller sådana bevis för en period av
tio år från lagens ikraftträdande.
4. I mål som rör skildring av barn i pornografisk bild
tillämpas äldre föreskrifter, om talan väckts före
ikraftträdandet.
TRYCKFRIHHETSFÖRORDNINGEN KAPITEL 1-6