8 kap. Lagar och andra föreskrifter
1 § Av bestämmelserna i 2 kap. om grundläggande fri- och
rättigheter följer att föreskrifter av visst innehåll ej får
meddelas eller får meddelas endast genom lag samt att förslag
till lag i vissa fall skall behandlas i särskild ordning. Lag
(1979:933).
2 § Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om
deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas
genom lag. Sådana föreskrifter är bland andra:
1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,
2. föreskrifter om rätt till släktnamn, om äktenskap och
föräldraskap, om arv och testamente samt om familjeförhållanden
i övrigt,
3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal
samt om bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser.
3 § Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det
allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt
avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden, meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland
andra föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, om skatt
till staten samt om rekvisition och annat sådant förfogande.
Lag (1976:871).
4 § Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och
om förfarandet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas
genom lag.
I lag meddelas också föreskrifter om val till parlamentarisk
församling inom Europeiska unionen. Lag (1994:1375).
5 § Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt
grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer
och för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag
meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i
övrigt och om deras åligganden.
6 § Föreskrifter om trossamfund meddelas i lag. I lag skall
också meddelas föreskrifter om grunderna för Svenska kyrkan som
trossamfund.
Vid stiftande, ändring eller upphävande av sådan lag gäller vad
som sägs i 16 § om stiftande av riksdagsordningen.
Lag (1998:1700).
7 § Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter
bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om
annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande
ämnen:
1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. utlännings vistelse i riket,
3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra
tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning,
näringsverksamhet, ransonering, återanvändning och återvinning
av material, utformning av byggnader, anläggningar och
bebyggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med
byggnader och anläggningar,
4. jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,
5. trafik eller ordningen på allmän plats,
6. undervisning och utbildning,
7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst
eller under utövande av tjänsteplikt,
8. skydd för personlig integritet vid behandling av personuppgifter.
Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att
meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter.
Riksdagen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av
första stycket, föreskriva även annan rättsverkan än böter för
överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av
bemyndigandet. Lag (1998:1435).
8 § Utan hinder av 2, 3 eller 5 § kan regeringen efter
bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om
anstånd med att fullgöra förpliktelse.
9 § Utan hinder av 3 § kan regeringen efter bemyndigande i lag
genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av
vara.
Regeringen eller kommun kan efter riksdagens bemyndigande
meddela sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 3 §
annars skall meddelas av riksdagen.
10 § Regeringen kan efter bemyndigande i lag i ämne som angives
i 7 § första stycket eller 9 § genom förordning bestämma att
föreskrift i lagen skall börja eller upphöra att tillämpas. Lag
(1976:871).
11 § Bemyndigar riksdagen enligt detta kapitel regeringen att
meddela föreskrifter i visst ämne, kan riksdagen därvid medgiva
att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun
att meddela bestämmelser i ämnet. Lag (1991:1501).
12 § Föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av
bemyndigande som avses i denna regeringsform skall underställas
riksdagen för prövning, om riksdagen bestämmer det.
13 § Regeringen får utöver vad som följer av 7-10 §§ genom
förordning besluta
1. föreskrifter om verkställighet av lag,
2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av
riksdagen.
Regeringen får ej på grund av första stycket besluta
föreskrifter som avser riksdagen eller dess myndigheter. Den
får ej heller på grund av bestämmelsen i första stycket 2
besluta föreskrifter som avser den kommunala beskattningen.
Regeringen får i förordning som avses i första stycket överlåta
åt myndighet under regeringen att meddela bestämmelser i ämnet.
Utan hinder av andra stycket får regeringen också i förordning
överlåta åt riksdagens myndigheter att meddela bestämmelser som
anges i första stycket och som ej avser förhållanden inom
riksdagen eller dess myndigheter. Lag (1991:1501).
14 § Behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i visst
ämne utgör ej hinder för riksdagen att genom lag meddela
föreskrifter i samma ämne.
Riksdagen kan genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela
föreskrifter inom dess ansvarsområde enligt 9 kap.
Efter bemyndigande i lag kan riksdagens myndigheter meddela
föreskrifter som avser förhållanden inom riksdagen eller dess
myndigheter. Lag (1991:1501).
15 § Grundlag stiftas genom två likalydande beslut. Det andra
beslutet får ej fattas, förrän det efter det första beslutet
har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda
riksdagen har samlats. Vidare skall minst nio månader förflyta
mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i
riksdagens kammare och valet, såvida icke
konstitutionsutskottet genom beslut, som fattas senast vid
ärendets beredning och varom minst fem sjättedelar av
ledamöterna förenar sig, medgiver undantag härifrån.
Riksdagen får icke såsom vilande antaga ett förslag om
stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande
grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna
förslaget.
Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om
yrkande därom framställes av minst en tiondel av riksdagens
ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna röstar för
bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom
femton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget
som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utskott.
Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till
riksdagen som avses i första stycket. Vid omröstningen får de
som har rösträtt vid valet förklara huruvida de godtar det
vilande grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat, om
de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar mot
förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har
avgivit godkända röster vid riksdagsvalet. I annat fall
upptager riksdagen förslaget till slutlig prövning. Lag
(1988:1442).
16 § Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 15 §
första stycket första och andra meningarna samt andra stycket.
Den kan också stiftas genom endast ett beslut, om minst tre
fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens
ledamöter förenar sig om beslutet. Tilläggsbestämmelse i
riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i
allmänhet. Lag (1979:933).
17 § Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I
fråga om ändring eller upphävande av grundlag eller av
riksdagsordningen äger 15 och 16 §§ motsvarande tillämpning.
18 § För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett
lagråd, vari ingår domare i Högsta domstolen och
Regeringsrätten. Yttrande från Lagrådet inhämtas av regeringen
eller, enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen, av
riksdagsutskott.
Yttrande av Lagrådet bör inhämtas innan riksdagen beslutar
grundlag om tryckfriheten eller om motsvarande frihet att yttra
sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar
samt tekniska upptagningar, lag om begränsning av rätten att
taga del av allmänna handlingar, lag som avses i 2 kap. 3 §
andra stycket, 12 § första stycket, 17-19 §§ eller 22 § andra
stycket eller lag som ändrar eller upphäver sådan lag, lag om
kommunal beskattning, lag som avses i 2 eller 3 § eller lag som
avses i 11 kap., om lagen är viktig för enskilda eller från
allmän synpunkt. Vad nu har sagts gäller dock icke, om
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av frågans
beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans
behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Föreslår
regeringen riksdagen att stifta lag i något av de ämnen som
avses i första meningen och har Lagrådets yttrande dessförinnan
inte inhämtats, skall regeringen samtidigt för riksdagen
redovisa skälen härtill. Att Lagrådet icke har hörts över ett
lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens tillämpning.
Lagrådets granskning skall avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och
rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose
angivna syften,
5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om Lagrådets sammansättning och
tjänstgöring meddelas i lag. Lag (1998:1437).
19 § Beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål.
Lag med sådana föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter
som ej skall intagas i grundlag eller riksdagsordningen kan
dock utfärdas av riksdagen.
Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller
förordningar, om ej annat föreskrives i lag. Lag (1976:870).
9 kap. Finansmakten
1 § Om rätten att besluta om skatter och avgifter till staten
finns bestämmelser i 8 kap.
2 § Statens medel får icke användas på annat sätt än riksdagen
har bestämt.
Om användningen av statsmedel för skilda behov bestämmer
riksdagen genom budgetreglering enligt 3-5 §§. Riksdagen får
dock bestämma att medel tages i anspråk i annan ordning.
3 § Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande
budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan
budgetperiod. Riksdagen bestämmer därvid till vilka belopp
statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till angivna
ändamål. Besluten härom upptages i en statsbudget.
Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på statsbudgeten
skall utgå för annan tid än budgetperioden.
Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall riksdagen
beakta behovet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga
förhållanden av medel för rikets försvar.
4 § Om budgetreglering enligt 3 § icke hinner avslutas före
budgetperiodens början, bestämmer riksdagen i den omfattning
som behövs om anslag för tiden till dess budgetregleringen för
perioden slutföres. Riksdagen kan uppdraga åt finansutskottet
att fatta sådant beslut på riksdagens vägnar. Lag (1994:1470).
5 § För löpande budgetår kan riksdagen på tilläggsbudget göra
ny beräkning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya
anslag.
6 § Regeringen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.
7 § Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars
besluta riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än
anslag till verksamheten avser.
8 § Statens medel och dess övriga tillgångar står till
regeringens disposition. Vad nu sagts gäller dock icke
tillgångar som är avsedda för riksdagen eller dess myndigheter
eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.
9 § Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder
för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den.
Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärd av visst slag ej får
vidtagas utan riksdagens tillstånd.
10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp
lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag
(1988:1444).
11 § Regeringen har ansvaret för övergripande valutapolitiska
frågor. Övriga bestämmelser om valutapolitiken meddelas i lag.
Lag (1998:1402).
12 § Riksbanken är rikets centralbank och en myndighet under
riksdagen. Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken. Ingen
myndighet får bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor
som rör penningpolitik.
Riksbanken har elva fullmäktige, som väljs av riksdagen.
Riksbanken leds av en direktion, som utses av fullmäktige.
Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och direktionen
skall beviljas ansvarsfrihet. Om riksdagen vägrar en fullmäktig
ansvarsfrihet är han därmed skild från sitt uppdrag.
Fullmäktige får skilja en ledamot av direktionen från hans
anställning endast om han inte längre uppfyller de krav som
ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om
han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.
Bestämmelser om val av fullmäktige och om Riksbankens ledning
och verksamhet meddelas i lag. Lag (1998:1402).
13 § Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt.
Bestämmelser om penning- och betalningsväsendet meddelas i
övrigt genom lag. Lag (1991:1501).
10 kap. Förhållandet till andra stater
1 § Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig
organisation ingås av regeringen.
2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell
överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om
överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves
eller att ny lag stiftas eller om den i
övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.
Är i fall som avses i första stycket särskild ordning
föreskriven för det riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma
ordning iakttagas vid godkännandet av överenskommelsen.
Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första
stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse
utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av
större vikt. Regeringen kan dock underlåta att inhämta
riksdagens godkännande av överenskommelsen, om rikets intresse
kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga
med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.
3 § Regeringen får uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå
internationell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej
kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.
4 § Bestämmelserna i 1-3 §§ äger motsvarande tillämpning på
åtagande av internationell förpliktelse för riket i annan form
än överenskommelse samt på uppsägning av internationell
överenskommelse eller förpliktelse.
5 § Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till Europeiska
gemenskaperna så länge som dessa har ett fri- och
rättighetsskydd motsvarande det som ges i denna regeringsform
och i den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom
minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens
beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande
av grundlag.
I annat fall kan beslutanderätt, som direkt grundar sig på
denna regeringsform och som avser meddelande av föreskrifter,
användningen av statens tillgångar eller ingående eller
uppsägning av internationella överenskommelser eller
förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till
mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken
riket är eller skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig
domstol. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga
om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag,
riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga
om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i
2 kap. Angående beslut i fråga om överlåtelse gäller vad som är
föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan beslut i sådan
ordning ej avvaktas, beslutar riksdagen i fråga om överlåtelse
genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande
och minst tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.
Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall
gälla som svensk rätt, får riksdagen genom beslut i den ordning
som anges i andra stycket föreskriva att också en framtida, för
riket bindande ändring i överenskommelsen skall gälla här i
riket. Sådant beslut får endast avse framtida ändring av
begränsad omfattning.
Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar
sig på denna regeringsform kan, i annat fall än som avses i
första stycket, genom beslut av riksdagen överlåtas till annan
stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller
internationell inrättning eller samfällighet. Riksdagen får
också i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i
särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar
uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske
genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande
förenar sig. Riksdagens beslut i fråga om sådan överlåtelse kan
också fattas i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag. Lag (1994:1375).
6 § Regeringen skall fortlöpande hålla Utrikesnämnden
underrättad om de utrikespolitiska förhållanden, som kan få
betydelse för riket, och överlägga med nämnden om dessa så ofta
det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall
regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan
ske.
7 § Utrikesnämnden består av talmannen samt nio andra
ledamöter, som riksdagen väljer inom sig. Närmare bestämmelser
om Utrikesnämndens sammansättning meddelas i riksdagsordningen.
Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen.
Regeringen är skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av
nämndens ledamöter begär överläggning i viss fråga. Ordförande
vid sammanträde med nämnden är statschefen eller, om han har
förfall, statsministern.
Ledamot av Utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till
nämnden skall visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra
om vad han har erfarit i denna egenskap. Ordföranden kan
besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.
8 § Chefen för det departement till vilket utrikesärendena hör
skall hållas underrättad, när fråga som är av betydelse för
förhållandet till annan stat eller till mellanfolklig
organisation uppkommer hos annan statlig myndighet.
9 § Regeringen får insätta rikets försvarsmakt eller del därav
i strid för att möta väpnat angrepp mot riket. Svensk väpnad
styrka får i övrigt insättas i strid eller sändas till annat
land endast om
1. riksdagen medgiver det,
2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för
åtgärden,
3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell
överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts av
riksdagen.
Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot
riket, icke givas utan riksdagens medgivande.
Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld i
enlighet med internationell rätt och sedvänja för att hindra
kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan
främmande stater.
REGERINGSFORMEN 10-13 KAPITLET
Information och lagar om Sveriges statsskick
